Pop-rocks och tuggummi

På 70-talet var det inne att blåsa jättestora bubblor av tuggummi efter att hubba-bubba gjort entré. Jag gillade den med salmiaksmak bäst. Dom påminde lite om Riff, som var vanliga på 70-talet. Jag mins att man kunde få till nästan 1 dm i diameter på bubblorna, sen snörde man åt och höll upp den på fingret och sa till dom andra "kolla va"

http://www.super70s.com

Minns ni pop rocks? Kanske var det inte hälsa för munnen direkt men det var fantastiskt skoj att äta pop rocks! Flortanterna demonstrade troligen upp i karavan mot socialstyrelsen som som bäst höll på med sin viktiga kampanj "Ät 6-8 smörgåsar om dagen". Ja, sen förbjöds godiset.

Det blev sport att "tömma" hela påsen i munnen på en gång som då blev ett bubblande inferno.

Men faktiskt har jag sett påsarna igen på senare tid i sk. "turklivs" där allt möjligt mysko godis, vanligen från Tyskland och öststaterna, säljs ut billigt.

Gympapåse och sockiplast

Nästan alla andra hade en köpt gympapåse, fastän jag hade en hemmasydd gympapåse. Jag minns att den första var brun. Jag försökte göra mig av med den (jag sa att jag tappat den eller nåt) för att eventuellt få en köpt, men icke! Mamma sydde snabbt ihop en ny. Nedan en modern gympapåse från ELLOS.



Alltså att köpa kläder från ELLOS är ju i och för sig 70-tal bara det, så jag var tvungen att ta upp det här. Min fru säger att hon hade en köpt gympapåse men ville helst av allt ha en hemmasydd, så jag var kanske lyckligt lottad fastän ovetandes?

Nu till gympapåsens innehåll: På det tidiga 70-talet var det så att man hade mockasiner inomhus när man satt i "myshörnan" på lekis. Det var indian-våg på 70-talet och alla barns heta dröm var att få ett "tipi" tält i plast hemma i rummet.


Sedan var det sockiplasten som måste omnämnas. De var otroligt fula, se nedan bild från sidan: http://www.sockiplast.nu/



Man blev svettig i dom på nåt sätt, för dom skulle nämligen användas på gympan. Sockan var tunn och därför blev det också hårt mot golvet. Mina, som var bruna för övrigt hade tunn plastig sula (därav namnet).

Bets

Långt innan alla inrednings och "gör det själv" program som nu visas med Martin "bullen" Timell, så var det populärt att fixa hemma på 70-talet också. Paradexemplet på att fixa till hemma var att betsa om olika trämöbler.



Om man hade ett gammalt vardagsrumsbord som fått för mycket stearinfläckar så var det bara att slipa bort den gamla nötta lacken och sen inhandla bets i plastflaska. Bord och gamla pallar färgades ofta om i rött eller grönt. Ibland blev kvalieten inte så bra för man kunde se att det var mer mörkgrönt på ena sidan av skåpet än den andra.

Det var mycket populärt att betsa tydligen för nästan alla som jag var hemma hos på den tiden hade nåt gammalt bord eller nåt som var betsat.

Jag minns även att man betsade dom festliga TV-skåpen som var vanliga på den tiden. Ibland kunde man dock klistra på en slags brun plasttejp med låtsasträådror på dessa skåp.

cyklarna och "säker cykel"

På 70-talet åkte vi killar cykel som hade "limpa". Det var en avlång sadel som man kunde glida framåt o tillbaka på samtidigt som man stegrad hojjen på bakhjulen. Hög båge bakom ryggen och en slags gul borste som satt i navet för att hålla rent var andra utmärkelser för den tidens cyklar. Limpsadeln fanns på en hel del mopeder också på den tiden. Kanske var det för att cykeln skulle likna en moppe som limpsadeln kom till?

Om man ville fräsa upp hojen så kunde man sätta i en smattra i hjulet. Man tog en kartongbit, en klädnypa och en tråd. Kartonbiten skulle sättas fast i cykelfälgen och riktas in mot ekrarna. Man kunde "gasa" på nåt sätt genom att dra en tråd till smattran (minns inte riktigt hur).

Någon gång ca 77-78 så sattes operation "säker cykel" igång. Det var överhuvudtaget många operationer på 70-talet, för att inte tala om "Vi som inte röker -VISIR" kampanjen, men nog om det nu. Jag tror kampanjen var utlyst av vägverket eller polisen. Hur som helst så skulle alla i skolan (från 3:an o uppåt) cykla en bana runt i staden. I olika hörn stod kontrollanter uppställda för att se om man sträckte ut handen innan man skulle svänga. Det var fröknarna i skolan som fick den uppgiften. Och de skrev protokoll av nåt slag.

Jag som var något av en pajas på den tiden roade mig med att släppa styret när jag svängde i en gatkorsning! (fröken var mycket upprörd).

Hade man fått tillräcklig med poäng och cykel var "fit for fight", med alla reflexer och den där löjliga reflexpinnen som man kunde fälla ut, så fick man sitt "säker cykel märke" Ett runt märke som hade olika färg varje år. Jag har letat desperat efter bild men inte hittat (sänd mig länk snälla om ni vet var bild fins!).

PS. Jag måste påpeka att "länsantikvarien"(Claes Månsson) i Den ofrivillige golfaren har en plastcykel med just en sån röd reflexpinne på DS.

naturlighet i filmer

Ja ha ja då har man blivit omnämnd som veckans blogg i Aftonbladet. Får se om det kommer tok-kommentarer efter detta..., men hur som helst: Alla ni som hittat hit från aftonbladet -välkomna!

Veckans blogg

Igår satt jag och slö-tittade på spanska "3:an" (samma usla kvalitet som sin svenska motsvarighet). Där visades filmer som gick i mjukpornons tecken. Först Den blå lagunen, sedan "Basic instinct". Det fattades bara att dom hade visat "Full fart i Tyrolen" också.

Alltså, jag mins inte riktigt om den blå lagunen gick sent 70-tal eller mycket tidigt 80-tal, men temat är lite 70-tal. 2 barn växer upp på paradisisk ö och blir äldre och blire mer och mer intresserade av varandra... (man får se en hel del naket) Tjejen är snygg, MEN! han har en frissa som tagen från Jonatan Lejonhjärta eller som "Robban" i "G" ("fan du dealar ju Robban, jag såg det ju själv!"). All romans förtas av att man kollar in denna 70-tals krulltots frisyr (han har f.ö. en liten adam-dräkt, som mer påminner om en blöja istället för ett par tajta kalsonger)

Filmer där utforskandet av sexualitet förekommer på ett "naturligt" sätt förekommer på olika filmer genom 70-talet (men även 60-talet som i "nyfiken gul"). "Barnens ö" är tex ett bra exempel på detta.

En film till måste omnämnas här, eftersom jag genast fick assosiationen av "den blå lagunen", nämligen "monstret från den svarta lagunen". Detta är en kultfilm, eftersom det var här som 3D- glasögonen för första gången introducerades i vardagsrummet. Sent 70-tal alltså, men sedan maxade man loss med dessa löjliga glasögon på 80-talet.



Var visas det mer naket? Jo naturligtvis i Hasse och Tages "Äppelkriget" och i "Mannnen som slutade röka" Filmer som kan ses hur många gånger som helst. I slutet av mannen som slutade röka, så dansar alla nakna på en blomsteräng (Carl-Gustav Lindstedt och sekreteraren som får sparken). I äppelkriget dansar Älvor (Birgitta Andersson) och näcken nakna i urskogen. Det är en härlig Hammondorgelmusik i Äppelkriget också (en version av vyssan lull).

Dom köttätande växterna

Med lite inspriration från Mikebike´s bloggfrossa som skrev om dom vandrande pinnarna, så kom jag att tänka på "dom köttatande vaxterna".


Sida som säljer köttätande växter: http://brutalablommor.se

Dom köttätande växterna blev en jättefluga pa 70-talet. Alla hade en hemma, men sedan så försvann dom bara plötsligt och det var inte ens mojligt att få ta i några. Vad hände med dom? eller som Cornelis sjong i "jag hade en gång en båt":

-Var aer dom nu?
-Svara mig du,
-Jag bara undrar,
-var aer dom nu?

Jag minns att vi började mata dom med små flugor till att börja med. Sedan blev blommans diet allt järvare. Spyflugor, sedan falukorv... Det var mer an växten kunde tala tror jag for plötsligt så dog den, trots att man desperat försökte mata den med allt allt möjligt jox fran kylskapet. Lite ungefär som naer man försökte få grodor av grodyngel i en syltburk med vatten i. Man pressade desperat ner storra sjok av jord, tallbarr och diverse plock från morsans krukvaxter. Sen dog dom otacksamma javlarna!

Arne Wiese i rutan

Jag minns inte bara Arne Wiesse fran julafton, naer han tande ljuset och introducerade Kalle Anka varefter Bengt Feldtreich sjong med i "Ser du stjarnan i det bla". Jag minns aven Arne fran naturprogrammen daer han ofta avslutade med nagot om att naturen hade en fruktansvaerd fiende -manniskan.



I Arnes naturprogram handlade det alltid om gnuer pa Serengeti. I timmar fick vi se hur dom stora bestarna stod pa en savann och betade eller drack ur ett vattenhal. Men ett lejon lurade i hogt gras och ett litet gnu-fol kunde bli ett latt byte om den kom bort fran sin mamma. Antiloper och zebror forekom ocksa pa savannen, men det just gnuer som for alltid kommer att forknippas med Arne Wiesse. Mangrovetrasken foresten kommer pa andra plats.

Kalla: www.savannen.com

Det trakigare naturprogrammet var det svenska naturprogrammet som leddes av Bisse. Han hade ett litet pipskagg och kunde kraxa kommentarer som "krakor, svarta som faar". Det var trakigt naer programmet handlade om fagelflockar ute pa nan o.

PS. "Mera Arne Wiese i rutan" sjongs av Adolfson o Falk i mer julbeskymmer, men det var ju som sagt 80-tal det DS.

Från A till Ö

Mins ni från A-Ö där Hedvig (Birgitta Nilsson -Teskedsgumman) kom cyklande på sin sparkcykel och fick lång näsa när hon försökte ge sken av att kunna ett ord? Den gamla ugglan på taket Helge (Bert-Åke Varg, i fablernas värld) hjälpte henne när hon var i knipa. Han hoade roat och mös när han såg hennes långa pinochionäsa.



Det mest fascinerande i den serien var dock bild-TV:n där Hedvig talade med sin syster Harriet, spelad av Inga Gill. Det mest festliga var när hon hötte med en sopkvast upp mot ugglan Helge

-Sjas din gamla kråka!

Jag drömde alltid om att ha en sån skoj TV, men nu fins den ju inderekt vi Skype (eller MSN). Orden man fick lära sig andades 70-tal också. på B fick vi lära oss vad biodynamiskt odlad mat var för något.

Bazar

En bazar i skolan bestod vanligen i att man sålde gamla skriskor och jofa-hjälmar, kläder mm. Obligatoriskt var dock att alla i klassen/klasserna (om det var fler inblandade) bakade nån form av bröd eller bullar, som givetvis föräldrarna fick köpa upp igen... Pengarna gick ofta till klassresa.

Jag har varit på en riktig bazar en gång. Det var i Turkiet 1977, då jag åkt sovjetisk lyxkryssare från Bulgarien som en extra nöjestripp. Nåväl, den Turkiska Bazaren skiljde sig väsentligen åt från de basarer min klass/skola uppbådade i mellan- och högstadiet.

Vanliga "höjdpunkter" på bazaren var att man hade nåt lotteri, gissningstävling "hur många ärtor fins det i burken?" Jag vann en gång 1:a pris, en hink med konservburkar och ett paket kaffe.

Vid sidan av detta var det fika förstås, och ibland pinsamma uppträdanden från oss i klassen.

Ibland var det skolans dag, och då var lite av Bazar, fast i större skala, där klasserna hade specialiserat sig på olika sätt.

Mins att Filip Hammar och hans kumpan hade funderingar i sin bok "Två nötcréme och en moviebox" om att föräldrarna var "kåta på varadra" vid dessa tillfällen. Jag vet faktiskt inte. Har faktiskt själv som förälder deltagit vid evenemang då skolans rektor pratar blaj och föräldrarna drack kaffe, men men...

Disco hits

När jag var liten på 70-talet så fick jag ibland till julklapp en LP-skiva med blandade "disco hits". Ibland på kassettband också med grön färg. Omslaget till LP:n såg ungefär ut som nedan:



Ungefär 95% av alla låtarna var skit. Bara ibland var det en låt som var bra, ofta på sida B på LP:n. Detta var den allmänna regeln för LP's -en låt på sida B var bra, resten var skit. Hursomhelst, så var väl disco inte någon särskilt bra musikgengré. Några få låtar, dom som gick på discon (som jag inte fick gå in på då, utan först på 80-talet) var hyfsade. Donna Summer, Bachara och ABBA tillhörde bara undantaget från regel att mainsteam-disco-industrin pumpade ut miljoner skräplåtar.

Sverige-Sovjet i hockey

Det var final Sverige-Finland i ishockey nyligen. Sverige vann -Wow och hurra säger ni då va? Jag minns att på 70-talet när det var hockey på TV så hejade man alltid på Sovjet, om man var kommunist från norrbotten dvs. Sverige skulle man tycka illa om, om man var äkta internationalist. Man ställde sig upp framför TV:n med knuten näve och sjöng med i Internationalen eller Sovjets "national"-melodi. Även min frireligiösa mormor tyckte att melodin var så vacker, trots att naturligtvis Sovjet var en ondskans plats för frireligiösa. Jag saknar att få höra denna vackra melodi idag. Jag tror Ryssland tagit upp den igen, men det är inte samma sak.

-

Resultat statistik (vad hände år 80?)

---år------värdland----------Guld-----------Silver------------Brons

1981	Sverige	Sovjet	Sverige	Tsjekkoslovakia
1979	Sovjet	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Sverige
1978	Tsjekkoslovakia	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Canada
1977	Østerrike	Tsjekkoslovakia	Sverige	Sovjet
1976	Polen	Tsjekkoslovakia	Sovjet	Sverige
1975	Tyskland	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Sverige
1974	Finland	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Sverige
1973	Sovjet	Sovjet	Sverige	Tsjekkoslovakia
1972	Tsjekkoslovakia	Tsjekkoslovakia	Sovjet	Sverige
1971	Sveits	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Sverige
1970	Sverige	Sovjet	Sverige	Tsjekkoslovakia

Källa: http://leonora.vg.no/sport/ishockey/vm99/historikk.hbs

Tjeckoslovakien hade världens bästa back och i Sverige spelade profiler som "Lill-Strimma", Pelle Lindberg och Leif "Honken" Holmkvist. Mins att Hassan-gänget skojade om "jag vet var Honken fins!". Av tabellen ovan ser vi att det alltid var Sverige-Tjeckoslovakien-Sovjet som var dominerande, men ibland slog Canada och Finland till.

Det var alltid nån lömsk "krossare" i det Sovjetiska laget som kunde reta folk. Det mest vanliga var väl att dom anklagades för att dom var elit-tränade, som inte Sverige hade då. Nu idag är kritiken om elit-träning som bortblåst och alla (i media) är istället glada över att (kapitalistisk) elit-träning förekommer inom i princip alla sporter.

För kommunister som ansåg att Sovjet var social-imperialistiskt (socialism i teori, imperialism i praktik. Ordet myntades av Mao i "den stora polemiken" på 60-talet mellen honom och Chrustiev), blev det troligen en svår situation då Sverige mötte Sovjet. "Huvudlandet" Kina var (och är) ju inte direkt kända för sin goda hockey om man säger... Men dom hade ju pingis som dom tävlade i mot Sverige. Jag återkommer till pingis senare...

Doing the omoralisk schlager festivalen

Hörde att Kikki Danielsson vann i deltävling för schlagerfestivalen. Elefantkyrkogård nu förtiden med dockukändisar och blöjor av olika slag. Tacka vet jag på 70-talet, då var det större kvalitet på låtarna i schlagerfestivalen. Björn Skifs -"det blir alltid värre frammåt natten" skojjade man om och sjöng: -ligger naken, tänker på dig...

En favorit var Janne Lukas -Växeln hallå, fast det var 1980, men får vara med för han spelade ju signaturen till "vi i femman" på sitt piano som gick på TV på 70-talet.

Ted Gärdestad -Sattelit, med Janne Schaffers gitarrsolo i början är fortfarande en bra låt att lyssna på. Han gick väl med i nån religiös sekt sen som hade röda kläder.

Fast Norges bidrag var alltid usla, som exempelvis "Ola med fiola". Alla tyckte Jan Malmsjö's "-Halleluja" var bäst även om man inte var religiös.

Inom proggsvängen ville man bojkotta denna ytliga musikyttring. Med Sillstryparn från Göteborg -Doi'n the omoralsik schlagerfestivalen, så formades alternativet: -Den proggressiva musiken, (progressiv=framåtskridande för er som inte visste det). ABBA var tydligen inte uppskattade av mäniskor i proggsvängen.

Mellanölet

Mins ni ungdomsgängen som drack mellanöl eller "mellis"? Sedan slog socialstyrelsen och "kärringen Söder" larm och mellanölet försvann från konsum. Men innan dess då mellanölet fans på affären så kunde man köpa mellanöl fram till eftermiddagen. Då lade personalen över mellanölsbackarna med ett plastnät. Helger kunde man naturligtvis inte köpa. Det var sport bland gubbarna att försöka smussla med en mellis i lättölsbacken. Lucy, Stoffe, Kenta och Sussi kunde hålla till i en park och "ösa", lyssna på Nationalteatern och sjunga:

-...sen dundra in på stan, och släppa loss av själva... Hade-lattan-däo, umpa-pao, det var det jag sa, det var inte bra. Umpa-pao.

I Norge kunde man inte förbjuda mellanölet dock. Med Fleksnes (Dähhhoooo!) i spetsen sattes en motkampanj igång för att bevara denna härliga dryck!

Kazoo, Banarne och triangel

70-talet var decenniet då "alla kunde spela". Jag mins att jag och andra ofta spelad på "instrumentet" kazoo. Det vill säga man trumpetade trallartat till musiken genom att blåsa genom instrumentet, varigenom man fick ett smörpapper att vibrera. Ibland gick pappret sönder och jag försöte laga med smörpapper från köket, men det lät inte lika bra.



Kanske var det "Banarne" i Trazan och banarne på sommarmorgon som gav upphov till modet att spela på kazoo? Han var i allafall helt i gasen när det gällde att spela både på gitarr och kazoo.

Lyssna på kazoo-solot i slutet i låten "Ja då" genom att klicka här
(http://www.c64.org/).



Jag ska ta upp Trazan o banarne senare lite mer ingående. Här vill jag fortsättningsvis följa upp tråden om att "all kunde spela". Alla som hade musiktimme i skolan vet att man fick spela triangel. Triangel var beviset att all kunde vara med och spela instrument. Sen i 3:an kom fullbordandet av triangelträningen, nämligen det evinnerliga blockflötandet. 20 ungar skulle spela "hej sa petronella" i klassrummet och vår blockflöjtslärarinna skrek sig blå i ansiktet. Vilken kakafoni!

"In kommer Gösta" (ABC-progg) var den vuxna proggvärldens motsvarighet till att all kunde vara med och skapa musik, och kanske blå tåget får räknas dit också...? Fast dom hade nog skoj utav helvete, och kanske var det det som räknades? men fördjävligt lät det emmelanåt;)

Men kom igen! Jag säger som Hoola Bandola sjunger i en av sina låtar:

-Så stränga din fela,
och fatta det nu.
Vi ska skapa en allas musikkultur!

70-tals fest

Fick tips om att aftonbladet hade en artikel som gjorde mig sugen:

Välkommen på 70-tals fest!
Länk här.

"Med en San Francisco i glaset och räkfylld avokado på tallriken är du snart redo för lite disco. Dämpa belysningen, tänd massor med levande ljus, snurra discokulan till ”Stayin’ alive” och glittra ner gästerna.
Under en kväll förpassas matbordet 30 år tillbaka i tiden, till det glammiga, glossiga 70-talet, med bruna och orange dukar och storblommiga mönster."

"Stayin' alive" med Bee Gees, Ah, ah, ah, ah -stayin' alive! var verkligen en klassiker då. Jag köpte kassetband (ofta med grön färg) med olika blandade pophits som jag spelade i min klockradio med bandpelare. Mins också att det lyssnades på Doctor Hook hemma.

Också päron i ugn med smält after eight är en efterrätt vi åt ibland när jag var liten. Helt rätt!

Räkfylld advokado? Tja, jag minns inte så noga, det var nog inte barnmat i allafall. Jag minns att jag såg det, men jag förknippar det nog mer med 80-talet.

Slas

Slas (Stig Claesson) gjorde TV-barnprogram på 70-talet där han bla berättade om morfar som bodde djupt inne i skogen. Han funderade -Men om nu gud är så god, varför...? Hans egna naivistiska teckningar visades i stillbild samtidigt som han släpaktigt läste om sina funderingar som barn.


bild från Slas hemsida

En hel del andra barnprogram hade samma stil, dvs en berättarröst läser i bakgrunden något att fundera över, och så visas stillbilder på TV sammtidigt. Tex "Trälarna" av Sven Wernström som lästes av Clary Wikholm.

Slas har även skrivet en radda böcker som Vem älskar Yngve Frej? Se även Wikipedia

Samba och annat myspys

Lyssna på låten "Musik skall byggas utav glädje!" med Lill-Lindfors
http://www.lill-lindfors.nu/musik_skall_byggas.rm




Nu har du kommit i rätt stämning efter att ha lyssnat på denna låt hoppas jag? Detta var musik som lyssnades på hemma hos mig när jag var liten på 70-talet. Lill-Lindfors sjöng ofta "glad-samba" på den tiden. Feel-good-music skulle man kanske säga idag? Låten ovan var skriven av Cornelis Wreesvijk, men den gjorde sig bra i hennes tappning också tyckte jag.

Annan musik som är min favorit är musiken i Sällskapresan. Musiken i filmen går numera att köpa på CD (tex 79:- på www.ginza.se). Toppenskiva! Bengt Palmers som gjort musiken är fenomenal på att göra sambalåtar. Lyssna på ett klipp här!.

"Clownen Manne" vs. "Språka"

Många i min genaration har retat sig på Staffan Westerberg, men han borde ligga i lä jämfört med Manne enligt mitt tycke.

Manne gick alltså som barnprogram (se nedan info från SVT) på 70-talet. Det var så att ibland gick det "språka" och ibland gick det Manne. Språka var ofta på Serbokratiska och det enda jag minns var att barn åkte på nån rutchkana i början/slutet av programmet. När det var slut lästes adressen upp till Språkas redaktion "-Etta nolla, nogga gjedda -Stockholm!" sa en röst på bruten svenska, och man kunde skicka in bilder som visades upp i programet.

Tja, i valet och kvalet mellan dessa så blev Manne, eller "Clownen Manne" favoriten. Manne cyklade ofta till teatern i sin trikå, och bakom cykeln fans en kuliss som roterade runt. Han cyklade till stranden för att bada. Ibland kom gamla filminslag där Manne och Clownen Gay gick utemed nån kanal och gjorde konster som eldslukning o.dyl.

När Manne cyklat hem från stranden, flämtatde han ut och sa Puh! och torkade sig i pannan. Han bytte ofta om mellan olika trikåer, varav de flesta var i plysch. Skor byttes givetvis också, ofta nån sorts balettskor av nåt slag.


Clownen Manne: 1974-1983, SVT. Manne cyklade och sa Banaaan - på teckenspråk.


Sida om Manne


Höjdpunkten i programmet var när han tagit på sig sin svarta plyschoverall och basker och klättrat upp i kojan. Där tog han fram en knappburk, och ur den trollade han fram en banan och utbrast -Åhhh en banaan! --även på teckenspråk!.

Not: Jag såg ett anslag om att "Manne och Clownen Gay" skulle uppträda runt 1997 och jag tänkte gå dit med min då 2-åriga son (som ursäkt för att jag ville se honom). Sonen var emellertid sjuk och jag gick dit ensam. Barnfamiljer stod samlade runt Manne som vevade på ett positiv, men det var för mycket för mig, jag blev tvungen att fly därifrån...

Bås?

Jag sitter och funderar på hur en typisk restaurang såg ut på 70-talet. Jag kom fram till att dom ofta hade bås. Ett bås är när man har en soffa med sitsar åt båda hållen och två sådana soffor är samanförda mot varandra, varemellan det finns ett bord. Oftas är det murriga färger som gäller som röd sammet eller grönt (tapeterna gärna i samma stil, men vitkalk också förkomande). Där kan man sitta och spana ut mot baren eller dom andra båsen lite diskret. Jag vet att båsen frodas än idag, men jag tror att dom hade en glansperiod på 70-talet. Kinarestauranger hade/har ofta matsalongen indelad i bås. Grekiska pizzerior på 70-talet hade nästan uteslutande bås.

Dagens outfit

Jag tänkte berätta lite för er om min outfit idag. Det har ju blivit populärt på sista tiden och man vill ju inte vara sämre.

Idag har jag ansat mitt skägg, kammat till min masfrisyr och jag har putsat mina Lennon-bågar av fönsterglas. Solen skiner och jag känner mig väl till mods. Jag lyssnar på "skäggmanslaget" hon kom över mon. Stampar takten med mina träskor och jag kompar lite till på min tvärflöjt. Jag har utsvängda manchesterbyxor, en brun skjorta med långa snibbar och ovanpå skjortan en kofta som jag har stickat själv. Koftan har jag förresten färgat själv ute på gården. Man lägger björklöv i en kittel och låter elden sakta värma upp och sedan rör man om i kitteln med koftan i. Det luktar härligt!



Jag har hällt upp ett glas vino tinto och livet leker. Jag har rivit ut en sida ur en bok som handlade om kapitalism för att rulla en cigarett. Jag läser en god bok "Kamrat i Nord", men snart får jag sluta. Min kamrat Börje kommer över och vi skall tälja i näver tillsammans.