Sällskapsresan

Vad ska man säga om denna film, om inte annat än att den är en av dom bästa filmer som gjorts någonsin! I YouTube-klippet nedan "The best of sällskapsresan" får vi se en hel del bra scener!



Tyvärr saknar jag många scener med Gösta, bla när han ber platschefen Ted Åström (Olyckan): -Ska du ta och kila upp på rum 113 och hämta mina röka? Eller när han krossar knäckebrödet på attachéväskan och sen tar sitt piller för hjärtat! En annan klockren scen:

- Ska du ha ett järn?
- nej tack jag tål inte starksprit
- nej, vem faan gör det?

Jag har givetvis köpt den samlade boxen med alla resorna på, men tittade på den notoriskt innan också (inspelad VHS) och tillhör freaksen som kan alla repliker. Visserligen hade filmen premiär 1980 men spelades in 1979. Jag känner igen så fantastiskt mycket av personerna, kläderna, frisyrena och miljöerna från den tiden!

Som kuriosa kan nämnas att man kan/kunde(?) köpa Sun-trip tröjorna och hattarna från ett ställe i Båstad som heter Peppes Bodega, och jag äger givetvis båda!

Blandade glimtar från förr

Här är Ingemar Stenmark, accompanjerad till den gamla låten "det är bar å åk" (uppoppad)






Bröderna Djup kör en Elvis-cover med titeln Lien, från Bosse Larssons Nygammalt 1979!





Dunderklumpen -Storm över Jorm, med Beppe Wolgers





Gösta Ekman i rollen som Pappahammar, i scenen På restaurangen






Pojken med guldbyxorna (barnprogram på 70-talet). Stenskön!






Fleksnes, Beklager, teknisk feil



Ja det kan kanske räcka men ger förhoppsningsvis en lite inblick i 70-talets fantastisk TV-värld! To be continued...

Hoola Bandoola

Här kommer ett inlägg om proggbandet Hoola Bandoola efter lång väntan.



Tyvärr så finns det inte så mycket på YouTube med bandet Hoola Bandoola, men något av det finns här med skivomslag och med musik i bakgrunden


Keops pyramid


Viktor Jara

Hoola Bandoola, säger myrorna i en gammal Kalle Anka film och det är den inte så proggiga anledningen till att gruppen valde sitt namn. Lite kuriosa förstås... Tyvärr var jag ju lite för liten för att kunna se dom live när det begav sig, men jag såg reunion av dom i Västervik nån gång i slutet av 90-talet -still going strong! Diggade stenhårt Göran Skyttes brorsa, iförd skägg av 70-talsmått spelandes tamburin.

Skivor (LP) som gavs ut var:
* 1971 Garanterat Individuell
* 1972 Vem Kan Man Lita På?
* 1973 På Väg
* 1975 Fri Information
samt singeln:
* 1975 Victor Jara/Stoppa matchen!

Efter splittringen 1976 med Björn Afzelius och bildandet av Kabarétorkestern, solokarriär för Wiehe och Afzelius & the Globetrotters så återförenades ju Mikael Wiehe och Björn där dom sjöng in en LP "Valet"



Idag har du arbete och lön
Imorgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
står bara lite längre ner i samma hål

Vakna upp…

Dom flesta går med strömmen om det går
Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
så är det du och jag som måste stå emot

Det var den första skivan jag tror jag lyssnade på när jag gick i gymnasiet. Efter det blev det Afzelius & the globetrotters och sedan Hoola, dvs jag lyssnade i omvänd ordning kan man säga. Det finns så många sånger som jag tycker är bra så jag kan nog bara nämna några stycken jag kommer i håg nu:

* På väg
* Ingeting förändras av sig självt
* Vem kan man lita på?
* Stoppa matchen!
* Strejkmöte
...

Har sett både Afzelius och Wiehe live som soloartister. Minns speciellt när Afzelius uppträdde i Uppsala 1988. Kommunistisk Ungdom (VPK:s ungdomsförbund) hade bokbord och Björn berättade hemligheten bakom Mikaels passion för at skriva låtar om fåglar. Mikael hade som barn råkat springa på en död kråka berättade han för sin vän Björn. Då konstaterade Björn: -Nu vet jag varför du skriver så mycket om fåglar -du är rädd för dom! Mikael satt tyste en stund och begrundade detta men sa till sist: -Men du Björn, du skriver väl väldigt många sånger om kvinnor?

Kapten zoom

Minns ni Kapten Zoom som visades som barnprogram på 70-talet? Här är en liten YouTube som kan friska upp ert minne.



Vanliga fraser som jag minns var: -Galaxer i mina braxer! och så förstås något socialt konstaterande som var vanligt på 70-talet: -Höginkomsttagare bor i låghus, låginkomsttagare bor i höghus!

Anders Linder som spelar Kapten Zoom var även med i andra barnprogram som Ville, Valle och Viktor. Programmets fullständiga titel var: Galaxer i mina braxer, sa Kapten Zoom och gick 1976. Om jag inte misstar mig så sjöng även Linder med i Nja-gruppen i låten "Länge leve den fria forskningen!" ("Werner von Braun, han gjorde farliga raketer!")

Ordlös onsdag -bootleg mannen i Hjo

fler bilder kan hittas på Nejmas blogg

Oh, vilken härlig da´

Ok, här kommer en liten uppdatering för er som älskar Ted Gärdestad och Svensk midsommar: Ohh vilken härlig dag! Tyvärr inte hans egen version men detta videoklipp med 14-tisar i introt är faktiskt inte så dumt, faktiskt riktigt bra!

Näbbkängor, palestinasjal och kånken

På 70-talet var det "mode" om man nu kan använda ett sånt uttryck att bära näbbkängor, palestiansjal, fjällrävenjacka och bära en "kånken" på ryggen.


Näbbkängor, troligen också vanligt förekommande på samer.

Det var naturligtvis inte gemene mann som dressade upp i detta utan råproggarna. Helst skulle man ha små runda brillor av John Lennon typ även om man inte hade synfel (bågar av fönsterglas). Militärbyxor av den svenska gröna modellen bars med fördel också instoppade i näbbkängorna. På sin fjällräven hade man givetvis en uppsjö av rockmärken, tex "Nej till kärnkraft!", Lenin och en röd stjärna.


Angående palestinasjalar skriver Wikipedia följande:

I Europa har palestinasjalen blivit populär i politiska kretsar och flera organisationer på vänsterkanten använder dem flitigt. Många ungdomar använder emellertid palestinasjalar bara för att de gillar deras utseende, utan att inse att de har en politisk innebörd.

Vissa efterkonstruktioner gör gällande att färgerna har en betydelse. Exempel är att svart-vit skulle betyda anarkism eller Palestinas frihet, att röd-vit skulle stå för kommunism, grön-vit för veganism och lila-vit för feminism. Den sistnämnda existerar inte i mellanöstern. Resterande är mestadels en modefråga, även om man kan se vissa mönster i t.ex. Palestina, där marxist-leninistiska PFLP använder mestadels röd-vita palestinasjalar och Hamas använder grön-vita.



Vad jag vet så är den röd-vita sjalen inte från Palestina utan från Syrien. Dessa sjalar är inget annat än folkdräkter från olika regioner från mellanöstern, ungefär som de svenska "knätofs"-dresserna som finns i Sverige (fast inte lika rebelliskt och coolt förstås). Hur som helst är det bara att knalla in i en vanlig vänsterorganisations bokhandel/café för att köpa en palestinasjal även idag.

Vilse i pannkakan

Fick lite inspiration efter att ha sett ett videoklipp av vilse i pannkakan

här: Vilse i pannkakan intro, Bubblaren.se Som också säger: För att skona kommande generationer visas här bara introt. ! Vad är det för dummheter! Barnen måste ju få veta... Nåja introt är bra och Thomas Wiehe spelar gitarr precis som jag minns programmet.



För att råda bot på denna brist har jag härmed spelat in en liten filmsnutt om bla karaktären Storpotäten. Jag är väl dessvärre inte särskilt lik Staffan Westerberg men ni får kanske förhoppningsvis en känsla av vad programmet handlade om;) Att gestalta en så fantastisk person är ju heller inte lätt, och inte hade jag några raggsockor i Madrid heller... Minns att Staffan förnekade i nån intervju att Storpotäten var den otäcka kapitalisten (säkert!).

Tyvärr var ursprungsvideon något för stor för att jag skulle kunna ladda upp den på youTube. Därför konverterade jag den till bara 8Mb (från120) genom ett trialprogram. Därför syns den gröna texten på mitten av filmen, fast den täcker ju mest min nuna och det viktiga är ju att ni ser Storpotäten. Alltså här är den nu:



Nå vad tror ni? Kan barnen ta skada av detta? Andra karaktärer som var med var ju Vilse, dagisfröken gallileo mfl. På denna länk finns att lyssna på en del av sångernai programmet och några bilder i Svartvitt (bilderna här ovan är från den hemsidan).

Boktipset

Hej igen efter all denna väntan. Nu har jag kommit igång igen. Fick detta filmklipp tillsänt mig av (Thérese i Utlandet)



Det är ett filmklipp (uTube) av Stefan Mählqvist Boktipset. Visserligen från 1983, men inget är annorlunda här än från 70-talet, jag lovar. Staffan sitter i sin regnbågssoffa och läser ur en bok. Han har en blå manchesterkavaj och en variant av pipskägg. I detta avsnitt handlar bilderboken om en flicka som som frågar morfar hur det var förr.

Här är den

Stefan Mählqvist

Kan ta en liten stund innan bilden kommer, fast ljudet startar direkt.

Trubadurer

PÅ 70-talet var det vanligt att man samlades ett gäng och sjöng tillsammans. Man satt kanske i en park och drack KIR, någon klinkade på gitarren och så sjöng man visor av proggressivt slag. Fast Evert Taube's låtar spelades också "Flickan i Havanna, hon har inga pengar kvar..."

Vi minns namn som Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Olle Adolphson, Kjell Höglund men även mindre kända som Dan Berglund. De brukade ofta turnera runtom i landet på olika festivaler, tex visfestivalen i Västerviks slottsruin. Egentligen ska man väl räkna in Afzelius och Wiehe (efter Hola) fast det var väl mest på 80-talet och dessutom räknar jag in dom i progg-kategorin.

Inte sällan var trubadurerna enegagerade i samtidens frågor och tog ställning för eller mot olika saker som tex är typiskt i Fred Åkerströms sång "Sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. Det är dom rikas paradis men ingen hör en fattigs bön"



Cornelis är ju ett kapitel för sig. Han sjöng både lite småfräcka visor (incest tex) och politiskt laddat material, som tex sånger av den Chilenske trubaduren Vicor Jara. Han var ju även synonym med fylleri och var kanske Sveriges, fast holländske, motsvarighet till Bukowski, och han sjöng givetvis sånger som "En halv böj blues" och polaren Pär på socialen. Social realism ofta som tex i "Personliga Persson" (som även Thåström gjorde version av).

Lyssna på Vreeswijk här

Lyssna på Johan och Johanna av Dan Berglund

Det stencilerades sånghäften till olika fester och alltid spelade någon gitarr, tamburin eller kazoo. Så sjöng man blandade låtar av Cornelis, Åkerström, Taube, Svarta tupp, hola...

Fred Åkerströms låt mordet i kadedralen, speciellt massapplåderna i slutet av låten (ovationer) är en favorit där en präst i baskien försöker förgifta oblaten till paco Franco.

Någonting att gå på?

Galenskaparna kör en show nu runt om i Sverige, minns att den gick i Göteborg för ett tag sen. Nu går den på Gröna Lund i Stockholm. Kanske en aning dyrt? fast då ingår ju 3-rätters förstås. Läs annonsen nedan (boka genom http://www1.ticnet.se):

Från 2:a till 23e februari, kolla länk ovan^

Har någon sett den? Den verkar skoj, med "skruvat" 70-tal! Kommentera eller recencera gärna.

Heminredning -74

Jag måste slå ett slag för en sida om heminredning från 1974, nämligen Omodern / Eurobad '74. Kolla gärna in där, där finns också dansbandsbilder.

Vi börjar med ett helhärligt badrum med orange plast och en flicka med vita utsvängda byxor


Notera att duschhandtaget inte är i orange, som i filmen Tillsammans


Sminkbänk. Kakelplattor med brun-blommigt mönster. Jag gillar killens mjukiströja med blommotiv och hans typiska 70-tals frisyr (jag hade ungefär samma)


Ett kök där alla möbler har betsats i grönt! Vanligt var också röd bets. Vi hade betsade möbler hemma när jag var liten.


Vardagdsum med typiska bokhyllor från den tiden, givetvis hade man heltäckningsmatta!


Så kunde ett "arbetsrum" se ut när man hälsade på nån av föräldrarnas bekanta. Notera den rikt härliga vita och lurviga heltäckningsmattan. Jag sov ibland på sådana, fast det kliade lite minns jag. Mycket myspys, som rödvinsfläckar och annat frodades i sådana mattor!

typiska 70-tals hits

Jag måste dela med mig av några av 70-talets mest typiska sånger nu. Nämligen pata-pata av Miram Makeba, Ted Gärdestads "Jag vill ha en egen måne" och balladen om den kaxiga myran, ja ni mins den eftersom vi alla fick sjunga den på sångtimmen i skolan!

Pata Pata:

pata-pata.cda

Hosted by eSnips

Jag vill ha en egen måne, Ted Gärdestad:

Jag vill ha en ege...

Hosted by eSnips

Balladen om den kaxiga myran:

balladen om den ka...

Hosted by eSnips

Här är texten:
---------------------------
jag uppstämma vill min lyra
fast det blott är en gitarr
och berätta om en myra
som gick ut att leta barr
han gick ut i morgondiset
sen han druckit sin choklad
och försvann i lingonriset
både mätt och nöjd och glad
både mätt och nöjd och glad

det var långan väg att vandra
det var långt till närmsta tall
han kom bort ifrån dom andra
men var glad i alla fall
femti meter ifrån stacken
just när solnedgången kom
hitta han ett barr på backen
som han tyckte mycket om
som han tyckte mycket om

för att lyfta fick han stånka
han fick spänna varje lem
men så började han kånka
på det fina barret hem
när han gått i fyra timmar
kom han till en ölbutelj
han såg allting som i dimma
börstet hävdes som en bälj
bröstet hävdes som en bälj

den låg kvar sen förra lördan
jag ska släcka törsten min
tänkte han och lade bördan
utanför och klättra in
han drack upp den sista droppen
som fanns kvar i den butelj
sedan slog han sig för kroppen
och skrek ut jag är en älg
och skrek ut jag är en älg

ej ett barr jag drar till tjället
nej nu ska jag ta mig fan
lämna skogen och istället
vända upp och ner på stan
men kom aldrig till staden
något spärrade hans stig
en kollos där låg bland bladen
och vår myra hejdar sig
och vår myra hejdar sig

den var hiskelig att skåda
den var stor och den var grå
och vår myra skrek Anåda
om du hindrar mig att gå
han for ilsken på kollossen
som låg utsträckt i hans väg
men vår myra kom ej loss sen
han satt fast som i en deg
han satt fast som i en deg

sorgligt slutar denna sången
myran stretade och drog
men kollossen höll en fången
tills han svalt ihjäl och dog
undvik alkoholets yra
du blir stursk men kroppen loj
och om du är född till myra
brottas aldrig med ett toy
brottas aldrig med ett toy

Serier. Del I, Bamse & Pellefant

Jag tillhör generationen som inte läste särskilt tuffa serietidningar som Spindelmannen och Stålmannen. På 70-talet (eller innan) kom alternativa hjältefigurer i serieformat som var en motvikt till den ensamme och starke superhjälten.

Paradexemplet är förstås Bamse. Jag mins att jag fick min första Bamsetidning när jag var 5 år (1974) efter att ha räddat en humla ur en fontän. Den handlade om vargen, som då var elak och sjörövarna. På TV gick ibland Bamse på film. Det var högtidsstunder. Nedan är några bilder från DVD'n "Bamse och den flygande mattan" (nordisk film, köp exempelvis på Discshop.se). Ett kärt återseende och skoj att visa för barnen nu. Jag gillade vargen mest, när han gjorde elaka upptåg.


Bild i introduktionssnutten i filmen där melodin "Heja bamse.." spelas.


Trollkarlen skall förvandla Skalman till en kaktus men skalman drar upp en spegel.


Draken tämjs av farmor som matar den med köttbullar


Bamse i sann pascifistanda, stoppar fingret i gevärspipan som sprängs i bitar och skurkarna står där med snopen min.

Bamses devis var "Tillsammans är vi starka" och det var viktigare att vara snäll än att vara stark. Bamse kämpar mot den girige rått-kapitalisten Krösus Sork, som lejjer Knocke och Smocke för att snärja bamse. Jag prenumererade på Bamse ett tag när jag var liten men det var seg väntan innan nästa nummer kom.

Som kuriosa kan omnämnas en statsvetaruppsats om bamse som finns online: "Bamse är Marxism" (!) Mycket finns kanske att skriva om bamse, men man kan konstatera att Bamse satt sina spår hos flertalet personer som växte upp på 70-talet och även på 80- och 90-talet faktiskt. Lite av den typiskt svenska snällheten präglar Bamse så att till och med Carl Bild hade en Bamse-knapp på sin jacka (som därför fick kritik av MUF för att stödja socialism).

En annan serie som förekom i Bamsetidningen var "Pellefant". Den blå elefanten med sin leddragare musen pip. Jag tyckte inte serien var lika bra som bamse och jag retade mig en aning på den självgoda elefanten, fast jag gillade lakritstrollet. Enligt Wikipedia kan karaktärerna i Pellefant sammanfattas:

• Pellefant är en liten blå elefant, dryg, självgod och envis, inte helt olikt Karlsson på taket. Hans förmåga att ofta handla först och tänka sedan innebär att Pellefant ständigt hamnar i besvärliga situationer, något han aldrig inser själv eftersom han ser sig själv som bäst i världen på allt. Med sitt rysligt starka snabel-trumpetande, knakelibraklåten, klarar han dock upp en hel del besvärliga situationer.

• Pip är en liten mus som är Pellefants partner och en ofta räddande ängel som kan jämföras med Benjamin Syrsa.

• Filur är en liten ond trollkarl som oftast misslyckas med sina trollkonster.

• Lakritstrollet är en storväxt och trögtänkt figur med svart päls som ofta hittar på busstreck och hyss; Filurs kompanjon men vanligen hårt utnyttjad av denne.

• Andra leksaker Pellefant och Pip bor i ett hus tillsammans med en handfull andra leksaksfigurer, bland annat en cowboydocka, en flickdocka och en leksakshund.

Pellefantbild (Där finns fler -kolla!) från sidan: Övriga Rune Andréasson figurer.

Humor på 70-talet

Jag och farsan brukade skratta åt Monty Python på TV och läsa lustigheter i tidningen MAD. Vi köpte ofta Svenska MAD som konsekvent vägrade ta in reklam i tidningen, föreslog alternativa fars dags presenter till pappor som varit med 68 osv. Läste in på 80-talet också och kommer ihåg hur man gjorde parodier på filmer som "crocodile dundiee" mm.


Omslag till MAD


X&Y var det skojigaste tyckte jag då


Don Martin var också skoj.

På bio gick även filmer av Mel Brooks som "Det våras för Frankenstein".


Marty Fellman med det kusliga ögat!

Engelsk humor gick hem i Sverige, men inte så bra i USA. Paradexemplet var givetvis Monty Python, med deras korta sketcher och filmer.


Papegojan som var stendöd och hård


Och nu till nåt helt annat...

Vad var bäst på 70-talet?

Här kommer en liten intressant omröstning som ni kära läsare kan få vara med och utföra. Kanske baserat på detta kan jag skriva om nåt skoj med det som fått många röster. Klicka i alternativet och sen på Rösta.

Man behöver inte rösta på "jag var inte född då..." om det skulle vara så. Dessutom har jag upptäckt att det står olika på den här sidan och på Visa. Där står det Dansbanden (speciellt deras kläder)! (Jag vet inte hur jag skall ändra). Som kan ses i nuläget då hela 124 röster ! räknats leder barnprogrammen, följt av solidariteten och disco-ABBA.

Vad var bäst med 70-talet? Frisyrerna Skjortor med snibbar Solidariteten Proggen Mellanölet Disco och ABBA Barnprogrammen Jag var inte född då/för liten att minnas Gröna vågen Inget! Free polls from Pollhost.com

Ja, det får väl ses som om barnprogrammen vunnit flest röster nu. Solidaritet givetvis. Disco och ABBA speglar väl stämningen på den tiden, med dom "coola" kläderna och den sköna gillestuga stämmningen på partyn som man hade på den tiden. Jag ångrade först alternativet skjortor med bruna snibbar och tänkte ändra till "70-tals kläder", som jag tror fått många fler röster. Ingen röstade på Inget! (som tur var:). Det får väl bli mer om barnprogram nu då...

Bilar med choke

Här kommer en liten kavalkad med bilder på bilar som jag minns från 70-talet. Modellen måste inte nödvändigtvis vara från just då utan lika gärna från 50-60-tal. Gamla skorvar som rullade utmed Sveriges vägar på den tiden. Det tjatades om choken och skrap i lådan minns jag (när det var frunntimmer som körde). Rökning var givetvis tillåten i bilen på den tiden, mysigt särskilt på vintern... Brukade roa mig med att anteckna registreringsnummer på parkeringplatser och när vi åkte bil (antecknade på papper till och med). Alltid var det nån sur och vresig gubbdjävel som var som en hök vid parkeringen eller garaget, svärandes över packlocket eller att vi snorungar inte skulle hålla till på parkeringen (man kunde pressa in kottar eller en banan i avgasröret).


Bubblan (Wolksvagen) Vanligt att finna målade bubblor med piece-märket eller en blomma på sidan. Det var trång känsla inne i bilen minns jag.


Volvo amazon (Lyssna på Svenne Rubins låt "en volvo amazon"). Kolla folkabussen i bakgrunden förresten. Alla gamla gubbstötar hade givetvis en "amma" fast gärna i grått.


Saab-73 helt i orange. Hade en liknande fast i svart av 87:ans modell. På den tiden såg en saab ut som en saab och en volvo som en volvo, inte som nu när alla bilar ser lika ut. Lite speciell med tändlåset nere vid växeln i mitten där nere. Hade inbryt i den ett antal gånger. Pundare som kört in en skruvmejsel i dörrlåset. Men tji fick dom, för en saab tjuvkopplar man inte hur lätt som helst.


Citroën som var en vanlig syn på 70-talet (modell dock 60).


Volvo kombi-73 parkerad i fiskehamn. Hade en liknande förresten (-70) med guldmetallic som vi köpte av en gammal raggare. Wonderbaum och en lurvig sätesbeklädnad i givetvis .

Sanning eller kånka?

När jag gick i mellanstadiet pa 70-talet så hade vi ofta födelsedagsparty hos någon i klassen. För att vara så unga så måste jag säga att vi var rätt vågade åt det sexuella hållet. Efter att ha ätit grillkorv och käkat popcorn, dansat disco, inklusive "tryckare" till ABBA, Gyllene Tider etc så var det dags för lekar.

På lågstadiet var lekarna mer harmlösa som tex "pennen i glaset" (en hellöjlig lek). Senare runt 3:an-6:an så blev det mer avancerat. En lek var tex "kast i säng", vilket gick ut på att tjejerna gick in i ett rum och la sig i sängar och golv mm. Sedan släcktes rummet ner till kolmörker. Då skulle vi killar gå in i rummet och famla oss fram till någon och sedan satte man igång att hångla och kramas.

Totte Wallin var populär på den tiden med "Ryska Posten". Man satt i ring på golvet och låste för säkerhets skull dörren, så att inga föräldrar kom in. Sedan gick nån in i en skrubb och knackade. Någon av motsatt kön som utsetts slumpmässigt frågade -Vem är det? Svarade -Det är Ryska Posten. Fick frågan -handtag, famntag, klapp eller kyss? Sedan var man tvungen att utföra detta på tjejen i fråga. Det blev oftast mes som famntag, men ibland kyss för dom lite mer tuffa och äventyrliga killarna eller tjejerna. Vägrade man buade alla och annars hurrade, och kom med taskigheter som "wow".

Den mest avancerade leken och mest populära var "Sanning eller kånka". Man satt på golvet i ring (låst rum igen) och hade en tomflaska som man snurrade. Någon började och fick frågan -sanning eller kånka? Kanske svarade man sanning. Så snurrades flaskan som till slut pekade på någon annan. Man fick svara på frågor som "Vem skulle du vilja vara ihop med i klassen?, Vem tycker du är fulast, skulle du vilja xxx med henne? På kånka blev det praktik som ex "långtradare" i 1 minut eller ta på bröstet. Ofta skulle någon ta av sig kläder, lite olika hur mycket. En (utåtagerande) tjej tog av sig allt och visade upp hela härligheten, till alla killars stora förtjusning, fast så mycket mer hände inte. Sen spelades dom sista tryckarna och man funderade på om man skulle våga fråga chans, fast det blev vanligen inte av.

-Varför spelar man inte tryckare längre på disco'n förresten? Någon som vet?

Afzelius om Palme

Både Afzelius och Palme är personer som jag kommer ihåg starkt från 70-talet (Jag mins tex hur Palme stod i talarstolen och gungade). Låten nedan är Björns version av 70-tals nostalgi skriven på 90-talet och talar för sig själv utan att jag behöver tillägga så mycket.

Mäster Olof och Björn Afzelius

På Mäster Olofs Ti...

Hosted by eSnips

-------------------------------------------
Pappa, hur var det förr?
Berätta hur allt var förr.
Det säjs ingenting, det skrivs ingenting;
Hur var det egentligen förr?

    G                  Am
Då hade vi ett respekterad namn.
  G                          C
Då var jag stolt över mitt fosterland.
  D                 G       Em
Man kände till oss vida omkring;
C        Am       D
Snart vet man ingenting.
   G                   Am
När Sverige talade så lyssna man,
G                           C
för alla visste att det vi sa var sant.
D                       G    Em
Att säja ifrån var en filosofi
G        D       G
på mäster Olofs tid.

Då var vi tredje världens store vän,
en ständig förkämpe för friheten.
Vi sände pengar vida omkring;
Snart ger vi ingenting.
Det vackra ordet solidaritet
fick då en innebörd som var konkret.
Att hjälpa till var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Då krävde folket av ministrarna
att hålla löftena til väljarna.
Att värna ordet demokrati;
Snart värnas ingenting.
Den gången såg man som en självklarhet
att ansvar förutsätter ärlighet.
Att hålla ord var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Den gången drog sej inte medierna
för att ta upp dom stora frågorna.
Dom ville vara ett med sin tid;
Snart vill dom ingenting.
Den gången tilläts journalisterna
gå ut och engagera männskorna.
En hög nivå var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Då blev man uppmanad att tänka stort,
och att förstå att allting hör ihop.
Att se att världen är som en ring;
Snart ser man ingenting.
Den gången eldades miljonerna
till att förverkliga visionerna.
Att ha en dröm var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Den nya tiden kom en kylig natt.
Ingen har nånsin sett en natt så svart.
En natt som alla människor minns;
Sen minns dom ingenting.
Så låt mej säja till dej, lilla vän:
En kula drev oss in i tystnaden.
Med det var aldrig filosofin
på mäster Olofs tid.

5:an och 10:an

Ett minne från 70-talet är 5:an (runt 78?) då Björn Skifs sjöng "det blir alltid värre frammåt natten. Ligger xxx, tänker på dig".


Den klassiska 5:an med Gustav Vasa var min första veckopeng. För den kunde man köpa en hel kartong punchpraliner för 4.95.

Det mest vanliga var ju förstås att man åkte till "kiosken". Man slängde bara hojen på marken sedan stod man i kö först. En farbror köpte en tidning och en kanske en käck eller en punchflaska. I kiosken stod ofta en tant med bitter uppsyn. För sin veckopengs 5:a fick hon den kärva uppgiften att plocka ihop en påse blandat godis för en 5:a (eller kanske mindre). Det var en omständig procedur, där hon först plockade i tex en sockerbit med sin tång. Sedan kunda man inflika att -en jättesalt och en jättesur också! Troligen blev många bakom i kön irriterad på hur lång tid det tog...

Ett annat minne är 10:an. Nu fins det ju ingen papperstia längre, så därför kanske följande melodi förblir obegriplig:

Sankta lucia,
ge mig en 10:a.
Tian var trasig,
lucian var knasig

den sjöngs på skoj runt mitten av 70-talet i samband med lucia. 10:an var rätt mycket värd då i allafall om man skulle köpa godis och serietidning.