söndag, december 17, 2006

Trubadurer

PÅ 70-talet var det vanligt att man samlades ett gäng och sjöng tillsammans. Man satt kanske i en park och drack KIR, någon klinkade på gitarren och så sjöng man visor av proggressivt slag. Fast Evert Taube's låtar spelades också "Flickan i Havanna, hon har inga pengar kvar..."

Vi minns namn som Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Olle Adolphson, Kjell Höglund men även mindre kända som Dan Berglund. De brukade ofta turnera runtom i landet på olika festivaler, tex visfestivalen i Västerviks slottsruin. Egentligen ska man väl räkna in Afzelius och Wiehe (efter Hola) fast det var väl mest på 80-talet och dessutom räknar jag in dom i progg-kategorin.

Inte sällan var trubadurerna enegagerade i samtidens frågor och tog ställning för eller mot olika saker som tex är typiskt i Fred Åkerströms sång "Sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. Det är dom rikas paradis men ingen hör en fattigs bön"



Cornelis är ju ett kapitel för sig. Han sjöng både lite småfräcka visor (incest tex) och politiskt laddat material, som tex sånger av den Chilenske trubaduren Vicor Jara. Han var ju även synonym med fylleri och var kanske Sveriges, fast holländske, motsvarighet till Bukowski, och han sjöng givetvis sånger som "En halv böj blues" och polaren Pär på socialen. Social realism ofta som tex i "Personliga Persson" (som även Thåström gjorde version av).

Lyssna på Vreeswijk här

Lyssna på Johan och Johanna av Dan Berglund

Det stencilerades sånghäften till olika fester och alltid spelade någon gitarr, tamburin eller kazoo. Så sjöng man blandade låtar av Cornelis, Åkerström, Taube, Svarta tupp, hola...

Fred Åkerströms låt mordet i kadedralen, speciellt massapplåderna i slutet av låten (ovationer) är en favorit där en präst i baskien försöker förgifta oblaten till paco Franco.