Många har förväxlat signaturmelodin till boktipset med melodin till anslagstavlan som gick -dä-dä-di-du, dä, du-du, dä-di-du... (i den ofrivillige golfaren sjunger Ole och Stig-Helmer denna låt på "the laughing Duck"). Signaturen till Boktipset gick däremot: -Ni-na, ni-na, ni-nana, ni-na,ni-na,nina,.. och nynnades med av Stefan Mählqvist som var iklädd brun stickad kofta och hade masfrilla. Stefan satt i en regnbågsfärgad soffa av plysch och läste ur barnböcker. Varje skolklass på min tid hade en "myshörna" i sitt klassrum. Om det var pga. Boktipset eller inte vet jag inte.

Innan han började läsa ur en bok annonserades den ut med författare: -"Trälarna", av Sven Wernström och så kom ett klart och ljudligt "dååing!" efter denna presentation.
Någon som också var pionjär inom myshörnans område var Beppe Wolgers. Beppe hade skägg och sin karaktäristiska mössa och pratade "jämtska". Jag minns att vi i början när jag först såg Beppes Godnattstund så hade vi fortfarand svartvit TV. Programmen var inte särskilt långa ca 10 minuter eller nåt. Signarurmelodin var Bach's "Air". I sin stora vita pyjamas låg han med dockorna i en säng med himlavalv.

Källa: Nästan allt om Beppe, http://www.beppe.se
Några av karaktärerna var Busan, sigrid som skrek "färdig" när hon kissat på pottan, krama och hungran. Beppe har även gjort filmen "Dunderklumpen" och varit med och gjort musik på skivan "Trollskog" där det är mycket Hammondorgel.