Många i min genaration har retat sig på Staffan Westerberg, men han borde ligga i lä jämfört med
Manne enligt mitt tycke.
Manne gick alltså som barnprogram (se nedan info från SVT) på 70-talet. Det var så att ibland gick det "språka" och ibland gick det Manne.
Språka var ofta på Serbokratiska och det enda jag minns var att barn åkte på nån rutchkana i början/slutet av programmet. När det var slut lästes adressen upp till Språkas redaktion "-Etta nolla, nogga gjedda -Stockholm!" sa en röst på bruten svenska, och man kunde skicka in bilder som visades upp i programet.
Tja, i valet och kvalet mellan dessa så blev Manne, eller "Clownen Manne" favoriten. Manne cyklade ofta till teatern i sin trikå, och bakom cykeln fans en kuliss som roterade runt. Han cyklade till stranden för att bada. Ibland kom gamla filminslag där Manne och Clownen Gay gick utemed nån kanal och gjorde konster som eldslukning o.dyl.
När Manne cyklat hem från stranden, flämtatde han ut och sa Puh! och torkade sig i pannan. Han bytte ofta om mellan olika trikåer, varav de flesta var i plysch. Skor byttes givetvis också, ofta nån sorts balettskor av nåt slag.
Clownen Manne: 1974-1983, SVT. Manne cyklade och sa Banaaan - på teckenspråk.
Sida om Manne

Höjdpunkten i programmet var när han tagit på sig sin svarta plyschoverall och basker och klättrat upp i kojan. Där tog han fram en knappburk, och ur den trollade han fram en banan och utbrast
-Åhhh en banaan! --även på teckenspråk!.
Not: Jag såg ett anslag om att "Manne och Clownen Gay" skulle uppträda runt 1997 och jag tänkte gå dit med min då 2-åriga son (som ursäkt för att jag ville se honom). Sonen var emellertid sjuk och jag gick dit ensam. Barnfamiljer stod samlade runt Manne som vevade på ett positiv, men det var för mycket för mig, jag blev tvungen att fly därifrån...