söndag, februari 05, 2006

Troll, tavlor mm

På 70-talet var det vanligt med små stenar som var målade som troll. De låg överallt i fönster bredvid blomkruor och dyl. Troll var för övrigt något som förkom lite här och var. Jag mins särskilt tavlorna eller vykorten av liknande slag som nedan:



För att inte tala om min favoritfilm "Trollsommar" där Sif Ruud säger till skogsägarna -"Det är inte din skog. Skogen tillhör alla, människorna, trollen...!" Sann 70-tals anda! En speleman med fela och dalmasfrilla bor i en liten röd stuga, talar mål och är vän med trollen. Filmen handlar också om kampen mot skogskövlingen "-Stoppa alla kalhyggen!" säger älgen i älgarna demonstrerar.

Julkalendern trolltider spann också på trolltemat. Jag minns att häxan flygande mara var skoj att immitera på skolrasten.

Andra troll som var vanliga som var 70-talet var penntrollen, ungefär som bilden nedan visar.



När jag gick i mellanstadiet var det vanligt att killarna också lekte med monchichi. Vi bytte kläder på dom och stoppade tummen i munnen på dom...!




Slutligen måste jag också ta upp dom gråtande barnen i samma veva. Vi hade tavlor på väggen hemma när jag var liten. Senare ledsnade alla på dom och försvann. Varför?

14 kommentarer:

Cliff Hanger sa...

Det konstiga var inte att de gråtande barnen försvann. Det konstiga var att de överhuvudtaget blev "inne". Varför blev det så populärt?

70-tals Per sa...

Jag tyckte dom var snygga då, men jag minns att det rådde delade meningar redan då om de gråtande barnen. För många år sen kände jag en kille som samlade på gråtande barn tavlor.

Men "hötorgskonst" var ju också populärt då och dessa tavlor är ju lite i samma géngre.

Thérèse sa...

Jag tycker gråtande barn är hemska. Såna kommer aldrig att komma in i mitt hem.

På tal om troll så bakade jag med TROLL-deg på 70-talet

Cliff Hanger sa...

Per, det verkar vara ganska klart vem som bestämmer hemma hos er... ;-)

70-tals Per sa...

el mango: Jag får väl sätta upp en stor affisch på Staffan Westerberg istället som tröst

ET sa...

Jag har faktiskt dejtat en kille i modern tid som fortfarande har gråtande barn på väggen, behöver jag säga att ett besök hos honom och ut genom dörren for jag för att aldrig mer komma tillbaks....

Thérèse sa...

En stor affisch på Staffan Westerberg låter ju underbart....hm

Freja sa...

Slutligen måste jag också ta upp dom gråtande barnen i samma veva. Vi hade tavlor på väggen hemma när jag var liten. Senare ledsnade alla på dom och försvann. Varför?

Dom flyttade till Ariman i Lund allihop och bildade kollektiv. ;)

Thérèse sa...

Då får vi hoppas att dom aldrig smiter från Ariman i Lund;) Jag har förresten varit där men det är några år sen, minns inte några gråtande barn men hade intagit en del dryck så det kan mycket väl ha funnits gråtande barn som jag inte märkte

70-tals Per sa...

Jaså? De gråtande barnen väcker avsky verkar det som. Hur är det då med oljemålningarna av "fiskargubbarna" med sydväst och pipa som också var populära? Jag tror jag ska samla på såna...

Freja sa...

Åh det finns en fin samling av fiskargubbar på ovan nämda ställe oxå... Jag tror gråtande barn och fiskargubbar trivs utmärkt ihop. I synnerhet om dom får bo med udda stolar som lagas med gaffatejp och titta ner på veganer och annat palestinasjalfolk... ;)

Magnus sa...

Monchichi.. vet inte riktigt vart jag ska börja.. Men, morsan kom ju hem med en sån där till en efter mycket tjat såklart.
Problemet var bara att jag fick en tjej-monchichi! Förstå traumat!
Det blev ju att gå fram med saxen och klippa av tofsen med tygflugan så att den blev lite mer manlig och sedan försöka snygga till den så mycket man bara kunde. Det gick ju inte såklart så det slutade med att man hade den trashigaste monchichin på fritis..

Ta inte upp penntroll nu bara, den perversaste idén man prackade på ungar på 70-80-talet..

Pixie Condé sa...

Jag har faktiskt ett par tavlor med de gråtande barnen, jag tycker om dem just för att det ligger känsla bakom målandet..

Anonym sa...

Jag är född på 70-talet och uppväxt med bilder på de gråtande barnen och jag tror att de tavlorna fick människor att tänka till om en massa saker, som aga och fattiga barn osv. De skapade en medmänsklighet som håller på att försvinna med den nya "individualism" trenden som går ut på att man ska oavbrutet tänka på sig själv i alla lägen. För mig står de tavlorna för mer än en massproduktion av reproduktioner, jag såg mig själv i de tavlorna när jag var ledsen och att de faktiskt finns barn i världen som har det värre än jag. Så hippiekulturen speglades av medmänsklighet, vart är den påväg idag i detta moderatstyrande?