En bazar i skolan bestod vanligen i att man sålde gamla skriskor och jofa-hjälmar, kläder mm. Obligatoriskt var dock att alla i klassen/klasserna (om det var fler inblandade) bakade nån form av bröd eller bullar, som givetvis föräldrarna fick köpa upp igen... Pengarna gick ofta till klassresa.
Jag har varit på en riktig bazar en gång. Det var i Turkiet 1977, då jag åkt sovjetisk lyxkryssare från Bulgarien som en extra nöjestripp. Nåväl, den Turkiska Bazaren skiljde sig väsentligen åt från de basarer min klass/skola uppbådade i mellan- och högstadiet.
Vanliga "höjdpunkter" på bazaren var att man hade nåt lotteri, gissningstävling "hur många ärtor fins det i burken?" Jag vann en gång 1:a pris, en hink med konservburkar och ett paket kaffe.
Vid sidan av detta var det fika förstås, och ibland pinsamma uppträdanden från oss i klassen.
Ibland var det skolans dag, och då var lite av Bazar, fast i större skala, där klasserna hade specialiserat sig på olika sätt.
Mins att Filip Hammar och hans kumpan hade funderingar i sin bok "Två nötcréme och en moviebox" om att föräldrarna var "kåta på varadra" vid dessa tillfällen. Jag vet faktiskt inte. Har faktiskt själv som förälder deltagit vid evenemang då skolans rektor pratar blaj och föräldrarna drack kaffe, men men...
lördag, mars 04, 2006
Disco hits
När jag var liten på 70-talet så fick jag ibland till julklapp en LP-skiva med blandade "disco hits". Ibland på kassettband också med grön färg. Omslaget till LP:n såg ungefär ut som nedan:
Ungefär 95% av alla låtarna var skit. Bara ibland var det en låt som var bra, ofta på sida B på LP:n. Detta var den allmänna regeln för LP's -en låt på sida B var bra, resten var skit. Hursomhelst, så var väl disco inte någon särskilt bra musikgengré. Några få låtar, dom som gick på discon (som jag inte fick gå in på då, utan först på 80-talet) var hyfsade. Donna Summer, Bachara och ABBA tillhörde bara undantaget från regel att mainsteam-disco-industrin pumpade ut miljoner skräplåtar.
Ungefär 95% av alla låtarna var skit. Bara ibland var det en låt som var bra, ofta på sida B på LP:n. Detta var den allmänna regeln för LP's -en låt på sida B var bra, resten var skit. Hursomhelst, så var väl disco inte någon särskilt bra musikgengré. Några få låtar, dom som gick på discon (som jag inte fick gå in på då, utan först på 80-talet) var hyfsade. Donna Summer, Bachara och ABBA tillhörde bara undantaget från regel att mainsteam-disco-industrin pumpade ut miljoner skräplåtar.
onsdag, mars 01, 2006
Sverige-Sovjet i hockey
Det var final Sverige-Finland i ishockey nyligen. Sverige vann -Wow och hurra säger ni då va? Jag minns att på 70-talet när det var hockey på TV så hejade man alltid på Sovjet, om man var kommunist från norrbotten dvs. Sverige skulle man tycka illa om, om man var äkta internationalist. Man ställde sig upp framför TV:n med knuten näve och sjöng med i Internationalen eller Sovjets "national"-melodi. Även min frireligiösa mormor tyckte att melodin var så vacker, trots att naturligtvis Sovjet var en ondskans plats för frireligiösa. Jag saknar att få höra denna vackra melodi idag. Jag tror Ryssland tagit upp den igen, men det är inte samma sak.
-
Resultat statistik (vad hände år 80?)
---år------värdland----------Guld-----------Silver------------Brons
Källa: http://leonora.vg.no/sport/ishockey/vm99/historikk.hbs
Tjeckoslovakien hade världens bästa back och i Sverige spelade profiler som "Lill-Strimma", Pelle Lindberg och Leif "Honken" Holmkvist. Mins att Hassan-gänget skojade om "jag vet var Honken fins!". Av tabellen ovan ser vi att det alltid var Sverige-Tjeckoslovakien-Sovjet som var dominerande, men ibland slog Canada och Finland till.
Det var alltid nån lömsk "krossare" i det Sovjetiska laget som kunde reta folk. Det mest vanliga var väl att dom anklagades för att dom var elit-tränade, som inte Sverige hade då. Nu idag är kritiken om elit-träning som bortblåst och alla (i media) är istället glada över att (kapitalistisk) elit-träning förekommer inom i princip alla sporter.
För kommunister som ansåg att Sovjet var social-imperialistiskt (socialism i teori, imperialism i praktik. Ordet myntades av Mao i "den stora polemiken" på 60-talet mellen honom och Chrustiev), blev det troligen en svår situation då Sverige mötte Sovjet. "Huvudlandet" Kina var (och är) ju inte direkt kända för sin goda hockey om man säger... Men dom hade ju pingis som dom tävlade i mot Sverige. Jag återkommer till pingis senare...
-Resultat statistik (vad hände år 80?)
---år------värdland----------Guld-----------Silver------------Brons
| 1981 | ||||
| 1979 | ||||
| 1978 | ||||
| 1977 | ||||
| 1976 | ||||
| 1975 | ||||
| 1974 | ||||
| 1973 | ||||
| 1972 | ||||
| 1971 | ||||
| 1970 |
Tjeckoslovakien hade världens bästa back och i Sverige spelade profiler som "Lill-Strimma", Pelle Lindberg och Leif "Honken" Holmkvist. Mins att Hassan-gänget skojade om "jag vet var Honken fins!". Av tabellen ovan ser vi att det alltid var Sverige-Tjeckoslovakien-Sovjet som var dominerande, men ibland slog Canada och Finland till.
Det var alltid nån lömsk "krossare" i det Sovjetiska laget som kunde reta folk. Det mest vanliga var väl att dom anklagades för att dom var elit-tränade, som inte Sverige hade då. Nu idag är kritiken om elit-träning som bortblåst och alla (i media) är istället glada över att (kapitalistisk) elit-träning förekommer inom i princip alla sporter.
För kommunister som ansåg att Sovjet var social-imperialistiskt (socialism i teori, imperialism i praktik. Ordet myntades av Mao i "den stora polemiken" på 60-talet mellen honom och Chrustiev), blev det troligen en svår situation då Sverige mötte Sovjet. "Huvudlandet" Kina var (och är) ju inte direkt kända för sin goda hockey om man säger... Men dom hade ju pingis som dom tävlade i mot Sverige. Jag återkommer till pingis senare...
söndag, februari 26, 2006
Doing the omoralisk schlager festivalen
Hörde att Kikki Danielsson vann i deltävling för schlagerfestivalen. Elefantkyrkogård nu förtiden med dockukändisar och blöjor av olika slag. Tacka vet jag på 70-talet, då var det större kvalitet på låtarna i schlagerfestivalen. Björn Skifs -"det blir alltid värre frammåt natten" skojjade man om och sjöng: -ligger naken, tänker på dig...
En favorit var Janne Lukas -Växeln hallå, fast det var 1980, men får vara med för han spelade ju signaturen till "vi i femman" på sitt piano som gick på TV på 70-talet.
Ted Gärdestad -Sattelit, med Janne Schaffers gitarrsolo i början är fortfarande en bra låt att lyssna på. Han gick väl med i nån religiös sekt sen som hade röda kläder.
Fast Norges bidrag var alltid usla, som exempelvis "Ola med fiola". Alla tyckte Jan Malmsjö's "-Halleluja" var bäst även om man inte var religiös.
Inom proggsvängen ville man bojkotta denna ytliga musikyttring. Med Sillstryparn från Göteborg -Doi'n the omoralsik schlagerfestivalen, så formades alternativet: -Den proggressiva musiken, (progressiv=framåtskridande för er som inte visste det). ABBA var tydligen inte uppskattade av mäniskor i proggsvängen.
En favorit var Janne Lukas -Växeln hallå, fast det var 1980, men får vara med för han spelade ju signaturen till "vi i femman" på sitt piano som gick på TV på 70-talet.
Ted Gärdestad -Sattelit, med Janne Schaffers gitarrsolo i början är fortfarande en bra låt att lyssna på. Han gick väl med i nån religiös sekt sen som hade röda kläder.
Fast Norges bidrag var alltid usla, som exempelvis "Ola med fiola". Alla tyckte Jan Malmsjö's "-Halleluja" var bäst även om man inte var religiös.
Inom proggsvängen ville man bojkotta denna ytliga musikyttring. Med Sillstryparn från Göteborg -Doi'n the omoralsik schlagerfestivalen, så formades alternativet: -Den proggressiva musiken, (progressiv=framåtskridande för er som inte visste det). ABBA var tydligen inte uppskattade av mäniskor i proggsvängen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
