Mat vi minns

Nu när jag ändå varit igång med mattanterna och allt så tänkte jag ta upp och kommentera tidstypisk mat från 70-talet. Skolmaten var ju egentligen bara en äckligare variant av vad som serverades hemma. Vi som växte upp under denna tid var nog de sista att få uppleva rätter som dessa från Kajsa Wargs dagar.

Se här, en meny från forntiden att sända upp i rymden till framtida utomjordingar att förundras över:

• Kalops med fettklumpar i. Serveras med kokt potatis och inlagda rödbetor. Ibland var köttet så segt att att det växte i munnen och man fick i smyg-pluppa ut köttbollen i handlatan och gömma den nån stans.
  
• Dillkött. Lite trådigt kött som fastnade mellan tänderna i vit sås med en del gröna dillstrån i. Smakade surt och åts med potatis. Vem tillagar dillkött idag? -Jo mamma Findus förstås! (Se bild nedan)
  
• Makaronilåda. kokta makaroner med nåt jox som sen gratineras i ugn. Gärna som mysmat en fredag.
  
• Pepparotsgädda. Faktiskt en favorit, men gäddan inehöll mycket ben att få i halsen. Vit sås o kokt potatis till
  
• Struvor. Bakverk som man använder särskild tång till när man doppar den i flottyren. "Dit får ingen komma in, som ej kan baka struvor!" sjöng Povel Rammel i Semlons Gröna Dalar på TV.
  
• Chili con carne. Se där, det var det "exotiska köket" på den tiden! Men så värst mycket chili i var det ju inte, fast otroligt poulärt var det i alla fall.
  
• Sylta. Kalvsylta, pressylta -you name it! Gamla inälvor inpressat i dallrig salt gelé, som äts med torr potatis utan sås. "-Tack för maten, den var god. Hälften spydde, resten dog!"
  
• Stuvade morötter. Godare om det var mycket persilja i stuvningen. Vad äta till? -Potatis och stekt falukorv givetvis!
  
• Isterband. Stekt eller tillagad i ugn, serverad med gurksallad o kokt potatis. Smakade surt och innehöll stora broskkorn -Ugh!
  
• Stekt salt sill med stekt lök, mycket smör och potatis. "-stekt salt sill" sa förresten "Ernie" i barnprogrammet svenska Sesam.
  
• Blodpudding alias "radhuslimpa". Steks i ca 1/2 cm skivor olika hårt efter tycke och man har lingonsylt (krösamos) till.
  
• Slottstek med brunsås och kokt potatis. Söndagsmiddagarnas söndagsmiddag. Lite segt med fläskrand och åtnjuts med äpplemos till. Åtfinnes på olika vägkrogar även nuförtiden.
  
• Coctailbär inlagda i sockerlag med vispad grädde. Detta var paradefterätten gärna efter ovanstående söndagsmiddag.
  
• Fläsk med löksås. Inga kommentarer behövs. Se filmen "Elling" -Jag vaer helt inställte på fläsk o duppe!
• Smörgåstårta gärna med lättöl till. Klassikern när det skulle bjudas på stort. Ett lager leverpastej troligen standard, och sen majonäs och dill förstås.
• Köttfärslimpa tillagad i ugnen med brunsås och kokt potatis. Lite brun skorpa ovanpå. Sen skars den upp i skivor.
• Lövbiff med skysås lök och persiljesmör i såna där plastrullar man kunde köpa på konsum. Lördagsmiddag och ofta var det pommes till.
• Stuvade makaroner med riven muskot ovanpå. Köttbullar till.
  

sen om man var proggare åt man förstås även borsjt (rödbetsoppa) och linssoppa utöver ovanstående.

Flourtanten

Redan första veckan då jag började 1:an gjorde "flortanten", -för det var alltid en hon, entré i vårt klassrum.



Ofta brukade hon förbereda utanför klassrummet och rada upp dom små ljusblå kopparna på en plåtbricka med ett sanitärt papper från sjukvården. Sedan hällde hon i vätskan i kopparna i varierande mängd (vi brukade jämföra). Hon hade ett gammaldags mekaniskt tidtagarur som tickade som hon satte på 2 minuter. Det var tiden vi skulle gurgla och "tugga" runt flouret i munnen. Jag blev alltid så trött i kinderna för jag blåste alltid upp dom som en hamster. Det var i allafall en befrielse när det var över och man fick spotta ut flouret igen i koppen. Ibland kom fröken och samlade upp spottet på brickan. Man kände smak av loska i munnen på ett obehagligt sätt. Det var svårt att loska ut den sista resten i koppen ibland för det var lite slemmigt. Det droppade och slaskade på skolbänken som var täckt inuti med kalle anka papper.

I en salig luktblandning av flour, tuggad blyertspenna och RX-lim lämnade så flourtanten vårt klassrum, för att ånyo återkomma nästa vecka. -Nej! stöönade alla

Matan

Här i Spanien äter man fortfarande traditionell husmanskost. Inget är speciellt roligt kryddat, förutom med vitlök förstås (på 70-talet kände ingen i vår familj ens till att vitlök fanns). Finns krydda är det vitpeppar. Jag minns att vi i skolmatsalen under hela min skoltid bara hade vitpeppar och salt att välja på. En kompis till mig som var intresserad av matlagning då tog med sig ett litet eget set med kryddor. En barsk mat-tant kom givetvis och skällde ut honom! Nu här på ett av universitetets matsalar i Madrid kastas man tillbaka till sin barndoms skolbespisning. Ni skulle se inredningen som är som taget från folkets hus på 50-talet, där man "festat loss" med smörgåstårta och lättöl.

Vitpeppar! Till vaddå? Till kokt höns med ris och currysås, eller isterband, blodpudding eller leverbiff med lingonsallad? Jag såg nån show med Jonas Gardell i TV när han skojade om mandeltorsk, fantastiskt roligt! Fast, jag tyckte inte det var så äckligt ändå...



På väggen i matsalen hängde affischer om att man skulle äta upp maten och att man skulle tänka på barnen i Afrika. "Stålmannen äter potatis" var en annan affisch. Sammtidigt på TV gick barnprogrammet "Kroppen". Det var han som var förnuftig och han som bara ville busa och äta godis. Programmet fick givetvis omvänd effekt, eftersom man hejade på den busiga killen. Här fick vi lära oss kostcirkeln i alla fall! -man måste ta av "grönsaksbiten" också!

Vid soptunnorna stod ofast en av mattanterna utstationerade för att avslöja om någon försökte kasta mat. Oftast försökte man dölja med ett lass servetter, men det gick inte alltid tanten på -Aha! nu får du gå tillbaka till bordet och äta upp! Man serverade även sill till huvudrätt så där frammåt jul, då man kom hungrig från gymnastiksalen efter att ha tvingats lära sig dansa "Jenka", men mer om det en annan gång

Pekfinger-musik-pedagogik

Många som minns 70-talet talar nedsättande om "pekfinger-musiken". Jag å andra sidan tycker att det är helt fantastiskt att lyssna på sådan musik! Man skulle sjunga politiskt och ta ställning till allt:

Ingen kommer undan politiken,
den bestämmer hur du är,
Kampen mellan skilda klasser ger ett
samhälle dess karraktär.
Det finns inga individuella
vägar till ett bättre liv,
de förtrycktas framtid måste byggas
på gemensamt perspektiv

Grupperna som sjöng då var helt hängivna och trodde bergfast att revolutionen skulle komma när som helst. Gå gärna in på www.progg.se och kolla grupperna som dominerade proggen på den tiden. Idag får man vara glad om nån lite vagt antyder att "samhället har blivit kallt" eller nåt i den stilen. Nej, tacka vet jag raka rör som Nynningen sjöng i en låt skriven av Leif Nylén -Ingeting skrer mekaniskt:



När produktivkrafternas utveckling nått en given nivå,
och vi har lärt oss att fatta en smula mer än det var menat att vi skulle förstå.
Då hotas dom produktionsförhållanden som utgör samhällets bas.
Snart é det dags för dom där nere, att slå hela byggnaden i kras.

Det är fantastiskt att ryckas med i de stämmnings och ödesmättade sångerna som andas övertygelse av sällan skådat slag, i tex Knutna Nävars -I alla länder

Våra huvudstäder är Peking och Tirana
Där vajjar den röda fanan
Kring den kan vi alla samlas
och ingenting får stoppa oss

eller i Bella Ciao's -Någon har frågat mig:

När kriget började blev många av oss risplockerskor partisaner
Men vi hade inte gått upp i bergen bara för att jaga bort tyskarna och fascisterna
Utan för att utkämpa den sista striden mellen utsugare och utsugna
och sen begrava hatet för alltid!

Sen finns ju förstås den lite mjukare proggen som Hoola Bandola, men som också tar ställning men jag återkommer till det senare.