
Den klassiska 5:an med Gustav Vasa var min första veckopeng. För den kunde man köpa en hel kartong punchpraliner för 4.95.
Det mest vanliga var ju förstås att man åkte till "kiosken". Man slängde bara hojen på marken sedan stod man i kö först. En farbror köpte en tidning och en kanske en käck eller en punchflaska. I kiosken stod ofta en tant med bitter uppsyn. För sin veckopengs 5:a fick hon den kärva uppgiften att plocka ihop en påse blandat godis för en 5:a (eller kanske mindre). Det var en omständig procedur, där hon först plockade i tex en sockerbit med sin tång. Sedan kunda man inflika att -en jättesalt och en jättesur också! Troligen blev många bakom i kön irriterad på hur lång tid det tog...
Ett annat minne är 10:an. Nu fins det ju ingen papperstia längre, så därför kanske följande melodi förblir obegriplig:
Sankta lucia,
ge mig en 10:a.
Tian var trasig,
lucian var knasig
den sjöngs på skoj runt mitten av 70-talet i samband med lucia. 10:an var rätt mycket värd då i allafall om man skulle köpa godis och serietidning.