lördag, september 02, 2006

5:an och 10:an

Ett minne från 70-talet är 5:an (runt 78?) då Björn Skifs sjöng "det blir alltid värre frammåt natten. Ligger xxx, tänker på dig".


Den klassiska 5:an med Gustav Vasa var min första veckopeng. För den kunde man köpa en hel kartong punchpraliner för 4.95.

Det mest vanliga var ju förstås att man åkte till "kiosken". Man slängde bara hojen på marken sedan stod man i kö först. En farbror köpte en tidning och en kanske en käck eller en punchflaska. I kiosken stod ofta en tant med bitter uppsyn. För sin veckopengs 5:a fick hon den kärva uppgiften att plocka ihop en påse blandat godis för en 5:a (eller kanske mindre). Det var en omständig procedur, där hon först plockade i tex en sockerbit med sin tång. Sedan kunda man inflika att -en jättesalt och en jättesur också! Troligen blev många bakom i kön irriterad på hur lång tid det tog...

Ett annat minne är 10:an. Nu fins det ju ingen papperstia längre, så därför kanske följande melodi förblir obegriplig:

Sankta lucia,
ge mig en 10:a.
Tian var trasig,
lucian var knasig

den sjöngs på skoj runt mitten av 70-talet i samband med lucia. 10:an var rätt mycket värd då i allafall om man skulle köpa godis och serietidning.

13 kommentarer:

Anna Malaga sa...

haha, vad snälla ni var! Vi stod och pekade pâ lâdorna och valde ut en colaflaska...tvâ sockerbitar...en ettöreskola...
Tanten blev surare och surare. Efter ett tag frâgade vi "Hur mycket är jag uppe i nu?"
När första affären där man själv fick plocka öppnade blev det rusning!

Per sa...

anna: Ja just det nu minns jag att jag frågade "hur mycket.." också. Lakritspipa kostade lite mer sen tror jag även det fanns chokladcigaretter styckevis (men jag kan minnas fel). Sen var det tefaten som smälte i munnen och innuti var det nåt surt pulver.

Anonym sa...

Tefaten finns fortfarande *upplyser*
Och "tiansången" sjunger barnen fortfarande, fast de nog knappt vet vad de sjunger :)
Vilken bra blogg!

Per sa...

karin: Tack så mycket! Det var festligt att höra att tiansången sjungs fortfarande. Nu när jag tänker efter så tror jag faktiskt att jag stött på tefaten för några år sen, fast jag stod inte i kö i en kiosk där en tant med tång plockade åt mig för en 5:a...

Per sa...

anna: Nu kom jag på min favorit. Det var en "Rob", en stor saltlakrits romb med ett hål i mitten. Den kostade lite extra men det var det värt!

Anonym sa...

Jag var visserligen inte så aktiv på den så kallade marknaden på 70-talet men godistanterna fanns även i början av 80-talet.

Det jag minns tydligast var att gubbarna som skulle ha tidningen alltid trängde sig! (Och så säger de att det var bättre förr...)

Per sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

OJojoj..jag minns 2 1/2-öres-kolorna som var tunnare..man köpte dem två och två för 5 öre! (Det var på Ramstedts konditori på Banergatan i närheten av Gärdesskolan i Stockholm där jag gick i skolan...ifall nån undrar om det kan va' sant!)Vi köpte "sotare" för 5 öre/st - Det var var karameller som smakade saltlakrits, låg i prassligt svart papper med små sotare avbildade i guld minsann! Och sen undrar jag om det bara va' vi i Gärdesskolan som åt urgröpt fralla med jordnötter/arraksbollar? Denn alternativa lunch kostade hela 1 kr!! (suck) Those were the days..

Hänna sa...

luciasången finns fortfarande, men den har blivit lite grovare :O

Anonym sa...

Vi sjöng "sanktan va knasig". Det fanns sånna godisar på 80-talet oxå men favoriterna var banana skids och nötkräm samt harpluttar (10 öre styck!). Sen åts det mycket rosa tuggummi som man köpte i en tub med en typ madfigur på.

Anonym sa...

ja, luciasången minns jag!
har sjungit den för min 7-åriga dotter ett par gånger,dock med något annorlunda text:
"sankta lucia, ge mig en tia,
inte en femma, för det har jag hemma!"
;-)
underbar blogg förresten!
hälsn fr en som är född -69

Anonym sa...

En femkronorssedel var också vad jag fick när man var gammal nog för veckopeng.
Minns att det första jag lärde mig vad det kostade var glassen piggelin och knallpulver till leksakspistolen för på gården lektes det indianer och cowboys. Kommer ihåg att man med en liten sten kunde smälla knallpulverskotten var för sig när man ledsnat på att leka med pistolen, eller så klappade man resolut till hela rullen med klacken på träskon och då började den brinna med en smäll. Var inte uppskattat av mammorna som var hemma på dagarna och som på något sätt alltid fick reda på vad man gjorde. Proceduren att välja godis var ju precis som de flesta andra beskriver. Man stod på tå vid luckan och tanten, för det var märkligt nog alltid en rätt gammal tant som tittade granskande på en medan hon fyllde den lilla godispåsen med av en själv nogrant utvalda godisar. Var inte så länge sen som jag i närbutiken fick höra två barnröster fråga kassörskan, (hur mycket blir det?) med sin godispåse lösgodis på vågen och med handen full med småmynt. Gissa om en annan fick en nostalgiklump i halsen och ett märkligt fånigt leende i ansiktet.

Anonym sa...

Jag vill ha tillbaka femman.:-) Den var ju suverän.