söndag, september 03, 2006

Afzelius om Palme

Både Afzelius och Palme är personer som jag kommer ihåg starkt från 70-talet (Jag mins tex hur Palme stod i talarstolen och gungade). Låten nedan är Björns version av 70-tals nostalgi skriven på 90-talet och talar för sig själv utan att jag behöver tillägga så mycket.

Mäster Olof och Björn Afzelius

På Mäster Olofs Tid
På Mäster Olofs Ti...
Hosted by eSnips

-------------------------------------------
Pappa, hur var det förr?
Berätta hur allt var förr.
Det säjs ingenting, det skrivs ingenting;
Hur var det egentligen förr?
    G                  Am
Då hade vi ett respekterad namn.
G C
Då var jag stolt över mitt fosterland.
D G Em
Man kände till oss vida omkring;
C Am D
Snart vet man ingenting.
G Am
När Sverige talade så lyssna man,
G C
för alla visste att det vi sa var sant.
D G Em
Att säja ifrån var en filosofi
G D G
på mäster Olofs tid.
Då var vi tredje världens store vän,
en ständig förkämpe för friheten.
Vi sände pengar vida omkring;
Snart ger vi ingenting.
Det vackra ordet solidaritet
fick då en innebörd som var konkret.
Att hjälpa till var en filosofi
på mäster Olofs tid.
Då krävde folket av ministrarna
att hålla löftena til väljarna.
Att värna ordet demokrati;
Snart värnas ingenting.
Den gången såg man som en självklarhet
att ansvar förutsätter ärlighet.
Att hålla ord var en filosofi
på mäster Olofs tid.
Den gången drog sej inte medierna
för att ta upp dom stora frågorna.
Dom ville vara ett med sin tid;
Snart vill dom ingenting.
Den gången tilläts journalisterna
gå ut och engagera männskorna.
En hög nivå var en filosofi
på mäster Olofs tid.
Då blev man uppmanad att tänka stort,
och att förstå att allting hör ihop.
Att se att världen är som en ring;
Snart ser man ingenting.
Den gången eldades miljonerna
till att förverkliga visionerna.
Att ha en dröm var en filosofi
på mäster Olofs tid.
Den nya tiden kom en kylig natt.
Ingen har nånsin sett en natt så svart.
En natt som alla människor minns;
Sen minns dom ingenting.
Så låt mej säja till dej, lilla vän:
En kula drev oss in i tystnaden.
Med det var aldrig filosofin
på mäster Olofs tid.

9 kommentarer:

Vilse på Värnhem/Anders sa...

När Palme väl dött blev han king bland alla gamla proggare. När han levde var han inte lika fin, utan någon som förrådde den socialistiska saken.
Som det kan bli.
Och den här smålustiga tron på att alla lyssnade på Sverige.
Hahaha, ba.

Cliff Hanger sa...

Bra låt. Även om kanske inte alla lyssnade på Sverige hade vi garanterat en större plats på världsscenen då. Det är i o f s inget självändamål att ta plats. Men har man ett gott budskap är det förstås bra om man möts med respekt och intresse.

70-tals Per sa...

vilse: Det är väl kanske kontrasten mot nu som är det intressanta (en stor skillnad). Den tidens stämmning i samhället som även fans inom S, tvingade väl mer eller mindre Palme att bli den han var.

cliff: Jag tror kanske inte USA lysnnade så mycket på Sverige då (om inte via spioner med stort intresse), men många mindre länder hade stor respekt för Sverige då.

Ers Larik sa...

Afzelius' frisyr är precis som man kom ihåg den:) Palmes också!

70-tals Per sa...

ers larik: Ja visst är dom! Men Palme ser lite sliten ut under ögonen.

Christina sa...

Hittade hit! Lyckligtvis. Underbart, kul och härlig nostalgitripp. Men skriver du fortfarande? Senaste inlägget i början av september ... Hoppas du kommer "tillbaka" med mycket mer!

70-tals Per sa...

christina: Jag tyar inte längre! Nej vars jag kommer igen nu. Välkommen hit igen

Thomas Tvivlaren sa...

Lyssnade igenom en massa Afzelius för inte så länge sedan och den där texten berörde verkligen. Inte minst pga sin aktualitet. Palme måste snurra varv efter varv i sin grav... :(

Anonym sa...

Hittade sidan lite sent. :) Men vill bara inflika att låten inte handlar om Mäster Palm som står staty på norrabantorget i Stockholm och inte Olof Palme... som Afzelius förmodligen avskydde.

Ta inte bort bloggen, den är fin.