När jag var liten på 70-talet så var det nästan lite fult med godis. Snask sades innehålla kemikalier och farliga färgämnen och dessutom var det "syntetiskt", vilket var något ont på den tiden.
Istället skulle man helst göra sitt eget godis. Man skulle göra "ängamat", dvs vispgrädde med krösamos i våffla, eller kanske baka scones. Man kunde blanda drinkar med namn som "Trollgott" eller skära morotsstavar som man dippade med istället för chips.
Det mest opimala 70-tals minnet jag har om godiset är när jag i 1:a klass åkte på skolresa. Vi stannade till i en urskog för att äta medhavd matsäck. Vi gick runt i skogen och tittade på växter. Då visade fröken oss harsyra och sa -Det är naturens eget godis barn! Och vi åt en hel del, men (kex)choklad smakade nog bättre trots allt.
Minns att många i min klass hade en månad (eller mer) godisstopp och skulle på så sätt få en del pengar som belöning. Sedan var ju snasket ont eftersom man kunde få tandtroll, och det tyckte inte flourtanten om minsann!
Kanske tog vi hämd för godis-neurosen, för nu äter vi godis av bara den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hysteri är aldrig bra. Lagom är bäst menar jag. allt är så himla hysteriskt farligt nu för tiden. Man kan ju inte leva utan att få cancer och annat dödligt.
smultronpaj: Jag minns att man även sa att potatis var cancerframkallande! Fast jag orkar inte bry mig om alla tokrapporter
Harsyran minns jag mkt väl.... Vår fröken fick oss att gräva upp några rötter som man kunde tugga på oxå.. Lite lakris smak var det på den ...Tror de hette stensöta... Jag har snurrat runt här och läst din blogg och fått en riktigt nostalgifrossa!!
ulrica: Ja jag minns också stensötan som är rötter på ormbunksliknande växter. Kåda kunde man också äta.
Åh-så fort jag läste harsyra fick jag hela munnen full av " vatten"--
Skicka en kommentar