När jag var liten kille fick jag ofta följa med morsan på olika äventyr. Jag mins särskilt när det var möhippa. Mamma tog med mig eftersom hon var ensam med mig då. "Tjejerna" eller dom vuxna tanterna (runt 25) som jag nog ansåg då startade med kir och salta pinnar. Alla jobbade på lassarettet och det snackades internbegrepp som "han fick läggas in på KIR (kirurgiska avdelningen)". Jag fick förstås en hel del uppmärksamhet eftersom jag var den enda "killen" i sällskapet, och damerna var ju bladiga efter att ha trattat i bruden starkt...
Jag minns att vi satt på en klipphäll i sommarens skärgård, solen stod fortfarande uppe i sommarnatten och vi sjöng Evert Taubes visor. Det gjorde man alltid på den tiden. Fler, bla morsan hade gitarr med sig och kunde "kompa" och stensiler delades ut. Jag minns gitarrfodralet som var ett slags lapptäcks-collage av läderbitar. Manchesterjacka i lila skulle man ha på den tiden. Jag hade blåjeans med utsvängda ben, en åtsittande tröja och en lustig hatt och kunde följa med i låtarna som sjöngs genom att trumpeta i min Bazooka.
Efterfester slutade ofta med att jag somnade på en sån där vit lurvig matta under glasbordet, då några bar in mig på en säng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar