Bazar

En bazar i skolan bestod vanligen i att man sålde gamla skriskor och jofa-hjälmar, kläder mm. Obligatoriskt var dock att alla i klassen/klasserna (om det var fler inblandade) bakade nån form av bröd eller bullar, som givetvis föräldrarna fick köpa upp igen... Pengarna gick ofta till klassresa.

Jag har varit på en riktig bazar en gång. Det var i Turkiet 1977, då jag åkt sovjetisk lyxkryssare från Bulgarien som en extra nöjestripp. Nåväl, den Turkiska Bazaren skiljde sig väsentligen åt från de basarer min klass/skola uppbådade i mellan- och högstadiet.

Vanliga "höjdpunkter" på bazaren var att man hade nåt lotteri, gissningstävling "hur många ärtor fins det i burken?" Jag vann en gång 1:a pris, en hink med konservburkar och ett paket kaffe.

Vid sidan av detta var det fika förstås, och ibland pinsamma uppträdanden från oss i klassen.

Ibland var det skolans dag, och då var lite av Bazar, fast i större skala, där klasserna hade specialiserat sig på olika sätt.

Mins att Filip Hammar och hans kumpan hade funderingar i sin bok "Två nötcréme och en moviebox" om att föräldrarna var "kåta på varadra" vid dessa tillfällen. Jag vet faktiskt inte. Har faktiskt själv som förälder deltagit vid evenemang då skolans rektor pratar blaj och föräldrarna drack kaffe, men men...

Disco hits

När jag var liten på 70-talet så fick jag ibland till julklapp en LP-skiva med blandade "disco hits". Ibland på kassettband också med grön färg. Omslaget till LP:n såg ungefär ut som nedan:



Ungefär 95% av alla låtarna var skit. Bara ibland var det en låt som var bra, ofta på sida B på LP:n. Detta var den allmänna regeln för LP's -en låt på sida B var bra, resten var skit. Hursomhelst, så var väl disco inte någon särskilt bra musikgengré. Några få låtar, dom som gick på discon (som jag inte fick gå in på då, utan först på 80-talet) var hyfsade. Donna Summer, Bachara och ABBA tillhörde bara undantaget från regel att mainsteam-disco-industrin pumpade ut miljoner skräplåtar.

Sverige-Sovjet i hockey

Det var final Sverige-Finland i ishockey nyligen. Sverige vann -Wow och hurra säger ni då va? Jag minns att på 70-talet när det var hockey på TV så hejade man alltid på Sovjet, om man var kommunist från norrbotten dvs. Sverige skulle man tycka illa om, om man var äkta internationalist. Man ställde sig upp framför TV:n med knuten näve och sjöng med i Internationalen eller Sovjets "national"-melodi. Även min frireligiösa mormor tyckte att melodin var så vacker, trots att naturligtvis Sovjet var en ondskans plats för frireligiösa. Jag saknar att få höra denna vackra melodi idag. Jag tror Ryssland tagit upp den igen, men det är inte samma sak.

-

Resultat statistik (vad hände år 80?)

---år------värdland----------Guld-----------Silver------------Brons

1981	Sverige	Sovjet	Sverige	Tsjekkoslovakia
1979	Sovjet	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Sverige
1978	Tsjekkoslovakia	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Canada
1977	Østerrike	Tsjekkoslovakia	Sverige	Sovjet
1976	Polen	Tsjekkoslovakia	Sovjet	Sverige
1975	Tyskland	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Sverige
1974	Finland	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Sverige
1973	Sovjet	Sovjet	Sverige	Tsjekkoslovakia
1972	Tsjekkoslovakia	Tsjekkoslovakia	Sovjet	Sverige
1971	Sveits	Sovjet	Tsjekkoslovakia	Sverige
1970	Sverige	Sovjet	Sverige	Tsjekkoslovakia

Källa: http://leonora.vg.no/sport/ishockey/vm99/historikk.hbs

Tjeckoslovakien hade världens bästa back och i Sverige spelade profiler som "Lill-Strimma", Pelle Lindberg och Leif "Honken" Holmkvist. Mins att Hassan-gänget skojade om "jag vet var Honken fins!". Av tabellen ovan ser vi att det alltid var Sverige-Tjeckoslovakien-Sovjet som var dominerande, men ibland slog Canada och Finland till.

Det var alltid nån lömsk "krossare" i det Sovjetiska laget som kunde reta folk. Det mest vanliga var väl att dom anklagades för att dom var elit-tränade, som inte Sverige hade då. Nu idag är kritiken om elit-träning som bortblåst och alla (i media) är istället glada över att (kapitalistisk) elit-träning förekommer inom i princip alla sporter.

För kommunister som ansåg att Sovjet var social-imperialistiskt (socialism i teori, imperialism i praktik. Ordet myntades av Mao i "den stora polemiken" på 60-talet mellen honom och Chrustiev), blev det troligen en svår situation då Sverige mötte Sovjet. "Huvudlandet" Kina var (och är) ju inte direkt kända för sin goda hockey om man säger... Men dom hade ju pingis som dom tävlade i mot Sverige. Jag återkommer till pingis senare...

Doing the omoralisk schlager festivalen

Hörde att Kikki Danielsson vann i deltävling för schlagerfestivalen. Elefantkyrkogård nu förtiden med dockukändisar och blöjor av olika slag. Tacka vet jag på 70-talet, då var det större kvalitet på låtarna i schlagerfestivalen. Björn Skifs -"det blir alltid värre frammåt natten" skojjade man om och sjöng: -ligger naken, tänker på dig...

En favorit var Janne Lukas -Växeln hallå, fast det var 1980, men får vara med för han spelade ju signaturen till "vi i femman" på sitt piano som gick på TV på 70-talet.

Ted Gärdestad -Sattelit, med Janne Schaffers gitarrsolo i början är fortfarande en bra låt att lyssna på. Han gick väl med i nån religiös sekt sen som hade röda kläder.

Fast Norges bidrag var alltid usla, som exempelvis "Ola med fiola". Alla tyckte Jan Malmsjö's "-Halleluja" var bäst även om man inte var religiös.

Inom proggsvängen ville man bojkotta denna ytliga musikyttring. Med Sillstryparn från Göteborg -Doi'n the omoralsik schlagerfestivalen, så formades alternativet: -Den proggressiva musiken, (progressiv=framåtskridande för er som inte visste det). ABBA var tydligen inte uppskattade av mäniskor i proggsvängen.

Mellanölet

Mins ni ungdomsgängen som drack mellanöl eller "mellis"? Sedan slog socialstyrelsen och "kärringen Söder" larm och mellanölet försvann från konsum. Men innan dess då mellanölet fans på affären så kunde man köpa mellanöl fram till eftermiddagen. Då lade personalen över mellanölsbackarna med ett plastnät. Helger kunde man naturligtvis inte köpa. Det var sport bland gubbarna att försöka smussla med en mellis i lättölsbacken. Lucy, Stoffe, Kenta och Sussi kunde hålla till i en park och "ösa", lyssna på Nationalteatern och sjunga:

-...sen dundra in på stan, och släppa loss av själva... Hade-lattan-däo, umpa-pao, det var det jag sa, det var inte bra. Umpa-pao.

I Norge kunde man inte förbjuda mellanölet dock. Med Fleksnes (Dähhhoooo!) i spetsen sattes en motkampanj igång för att bevara denna härliga dryck!

Kazoo, Banarne och triangel

70-talet var decenniet då "alla kunde spela". Jag mins att jag och andra ofta spelad på "instrumentet" kazoo. Det vill säga man trumpetade trallartat till musiken genom att blåsa genom instrumentet, varigenom man fick ett smörpapper att vibrera. Ibland gick pappret sönder och jag försöte laga med smörpapper från köket, men det lät inte lika bra.



Kanske var det "Banarne" i Trazan och banarne på sommarmorgon som gav upphov till modet att spela på kazoo? Han var i allafall helt i gasen när det gällde att spela både på gitarr och kazoo.

Lyssna på kazoo-solot i slutet i låten "Ja då" genom att klicka här
(http://www.c64.org/).



Jag ska ta upp Trazan o banarne senare lite mer ingående. Här vill jag fortsättningsvis följa upp tråden om att "all kunde spela". Alla som hade musiktimme i skolan vet att man fick spela triangel. Triangel var beviset att all kunde vara med och spela instrument. Sen i 3:an kom fullbordandet av triangelträningen, nämligen det evinnerliga blockflötandet. 20 ungar skulle spela "hej sa petronella" i klassrummet och vår blockflöjtslärarinna skrek sig blå i ansiktet. Vilken kakafoni!

"In kommer Gösta" (ABC-progg) var den vuxna proggvärldens motsvarighet till att all kunde vara med och skapa musik, och kanske blå tåget får räknas dit också...? Fast dom hade nog skoj utav helvete, och kanske var det det som räknades? men fördjävligt lät det emmelanåt;)

Men kom igen! Jag säger som Hoola Bandola sjunger i en av sina låtar:

-Så stränga din fela,
och fatta det nu.
Vi ska skapa en allas musikkultur!

70-tals fest

Fick tips om att aftonbladet hade en artikel som gjorde mig sugen:

Välkommen på 70-tals fest!
Länk här.

"Med en San Francisco i glaset och räkfylld avokado på tallriken är du snart redo för lite disco. Dämpa belysningen, tänd massor med levande ljus, snurra discokulan till ”Stayin’ alive” och glittra ner gästerna.
Under en kväll förpassas matbordet 30 år tillbaka i tiden, till det glammiga, glossiga 70-talet, med bruna och orange dukar och storblommiga mönster."

"Stayin' alive" med Bee Gees, Ah, ah, ah, ah -stayin' alive! var verkligen en klassiker då. Jag köpte kassetband (ofta med grön färg) med olika blandade pophits som jag spelade i min klockradio med bandpelare. Mins också att det lyssnades på Doctor Hook hemma.

Också päron i ugn med smält after eight är en efterrätt vi åt ibland när jag var liten. Helt rätt!

Räkfylld advokado? Tja, jag minns inte så noga, det var nog inte barnmat i allafall. Jag minns att jag såg det, men jag förknippar det nog mer med 80-talet.

Slas

Slas (Stig Claesson) gjorde TV-barnprogram på 70-talet där han bla berättade om morfar som bodde djupt inne i skogen. Han funderade -Men om nu gud är så god, varför...? Hans egna naivistiska teckningar visades i stillbild samtidigt som han släpaktigt läste om sina funderingar som barn.


bild från Slas hemsida

En hel del andra barnprogram hade samma stil, dvs en berättarröst läser i bakgrunden något att fundera över, och så visas stillbilder på TV sammtidigt. Tex "Trälarna" av Sven Wernström som lästes av Clary Wikholm.

Slas har även skrivet en radda böcker som Vem älskar Yngve Frej? Se även Wikipedia

Samba och annat myspys

Lyssna på låten "Musik skall byggas utav glädje!" med Lill-Lindfors
http://www.lill-lindfors.nu/musik_skall_byggas.rm




Nu har du kommit i rätt stämning efter att ha lyssnat på denna låt hoppas jag? Detta var musik som lyssnades på hemma hos mig när jag var liten på 70-talet. Lill-Lindfors sjöng ofta "glad-samba" på den tiden. Feel-good-music skulle man kanske säga idag? Låten ovan var skriven av Cornelis Wreesvijk, men den gjorde sig bra i hennes tappning också tyckte jag.

Annan musik som är min favorit är musiken i Sällskapresan. Musiken i filmen går numera att köpa på CD (tex 79:- på www.ginza.se). Toppenskiva! Bengt Palmers som gjort musiken är fenomenal på att göra sambalåtar. Lyssna på ett klipp här!.

"Clownen Manne" vs. "Språka"

Många i min genaration har retat sig på Staffan Westerberg, men han borde ligga i lä jämfört med Manne enligt mitt tycke.

Manne gick alltså som barnprogram (se nedan info från SVT) på 70-talet. Det var så att ibland gick det "språka" och ibland gick det Manne. Språka var ofta på Serbokratiska och det enda jag minns var att barn åkte på nån rutchkana i början/slutet av programmet. När det var slut lästes adressen upp till Språkas redaktion "-Etta nolla, nogga gjedda -Stockholm!" sa en röst på bruten svenska, och man kunde skicka in bilder som visades upp i programet.

Tja, i valet och kvalet mellan dessa så blev Manne, eller "Clownen Manne" favoriten. Manne cyklade ofta till teatern i sin trikå, och bakom cykeln fans en kuliss som roterade runt. Han cyklade till stranden för att bada. Ibland kom gamla filminslag där Manne och Clownen Gay gick utemed nån kanal och gjorde konster som eldslukning o.dyl.

När Manne cyklat hem från stranden, flämtatde han ut och sa Puh! och torkade sig i pannan. Han bytte ofta om mellan olika trikåer, varav de flesta var i plysch. Skor byttes givetvis också, ofta nån sorts balettskor av nåt slag.


Clownen Manne: 1974-1983, SVT. Manne cyklade och sa Banaaan - på teckenspråk.


Sida om Manne


Höjdpunkten i programmet var när han tagit på sig sin svarta plyschoverall och basker och klättrat upp i kojan. Där tog han fram en knappburk, och ur den trollade han fram en banan och utbrast -Åhhh en banaan! --även på teckenspråk!.

Not: Jag såg ett anslag om att "Manne och Clownen Gay" skulle uppträda runt 1997 och jag tänkte gå dit med min då 2-åriga son (som ursäkt för att jag ville se honom). Sonen var emellertid sjuk och jag gick dit ensam. Barnfamiljer stod samlade runt Manne som vevade på ett positiv, men det var för mycket för mig, jag blev tvungen att fly därifrån...

Bås?

Jag sitter och funderar på hur en typisk restaurang såg ut på 70-talet. Jag kom fram till att dom ofta hade bås. Ett bås är när man har en soffa med sitsar åt båda hållen och två sådana soffor är samanförda mot varandra, varemellan det finns ett bord. Oftas är det murriga färger som gäller som röd sammet eller grönt (tapeterna gärna i samma stil, men vitkalk också förkomande). Där kan man sitta och spana ut mot baren eller dom andra båsen lite diskret. Jag vet att båsen frodas än idag, men jag tror att dom hade en glansperiod på 70-talet. Kinarestauranger hade/har ofta matsalongen indelad i bås. Grekiska pizzerior på 70-talet hade nästan uteslutande bås.

Dagens outfit

Jag tänkte berätta lite för er om min outfit idag. Det har ju blivit populärt på sista tiden och man vill ju inte vara sämre.

Idag har jag ansat mitt skägg, kammat till min masfrisyr och jag har putsat mina Lennon-bågar av fönsterglas. Solen skiner och jag känner mig väl till mods. Jag lyssnar på "skäggmanslaget" hon kom över mon. Stampar takten med mina träskor och jag kompar lite till på min tvärflöjt. Jag har utsvängda manchesterbyxor, en brun skjorta med långa snibbar och ovanpå skjortan en kofta som jag har stickat själv. Koftan har jag förresten färgat själv ute på gården. Man lägger björklöv i en kittel och låter elden sakta värma upp och sedan rör man om i kitteln med koftan i. Det luktar härligt!



Jag har hällt upp ett glas vino tinto och livet leker. Jag har rivit ut en sida ur en bok som handlade om kapitalism för att rulla en cigarett. Jag läser en god bok "Kamrat i Nord", men snart får jag sluta. Min kamrat Börje kommer över och vi skall tälja i näver tillsammans.

Troll, tavlor mm

På 70-talet var det vanligt med små stenar som var målade som troll. De låg överallt i fönster bredvid blomkruor och dyl. Troll var för övrigt något som förkom lite här och var. Jag mins särskilt tavlorna eller vykorten av liknande slag som nedan:



För att inte tala om min favoritfilm "Trollsommar" där Sif Ruud säger till skogsägarna -"Det är inte din skog. Skogen tillhör alla, människorna, trollen...!" Sann 70-tals anda! En speleman med fela och dalmasfrilla bor i en liten röd stuga, talar mål och är vän med trollen. Filmen handlar också om kampen mot skogskövlingen "-Stoppa alla kalhyggen!" säger älgen i älgarna demonstrerar.

Julkalendern trolltider spann också på trolltemat. Jag minns att häxan flygande mara var skoj att immitera på skolrasten.

Andra troll som var vanliga som var 70-talet var penntrollen, ungefär som bilden nedan visar.



När jag gick i mellanstadiet var det vanligt att killarna också lekte med monchichi. Vi bytte kläder på dom och stoppade tummen i munnen på dom...!




Slutligen måste jag också ta upp dom gråtande barnen i samma veva. Vi hade tavlor på väggen hemma när jag var liten. Senare ledsnade alla på dom och försvann. Varför?

Och nu blir det reklamfilm

, sade en manlig röst. Stämningen blev hög och förväntansfull i den rödsammetsklädda biosalongen. Barnen visslade i biobiljetten men jag lyckades nästan aldrig få till ett så där maffigt vissel från biljetten. Sedan kom vinjetten med ett bröllopspar i svartvitt och bröllopsmarchen trumpetades ut som signaturmelodi.

Vi det laget hade man ätit upp halva påsen non-stop (eller ahlgrens bilar) som man köpt i en automat. På den tiden fanns inte magamyny med popcorn och 2 liters coca-cola att köpa...

Jag mins bla följande reklamsnutt som etsat sig fast:

-Fanta, fanta -så festligt och kul!



Det var på den tiden då Fanta bara fans som apelsin och inte ägdes av Coca-cola. Reklam förekom ju heller inte på TV på den tiden så detta tillfälle var något extra speciellt, men inte särskilt långt.

Olika varianter av tuggummin som djuiciefruit och tabletter som läkerol visades. På dryckfronten mer var det festis i tetraederförpackningen (som också grädden hade) som gällde. Som häsosamt motvikt mot snasket kom reklamen om tandkräm. Jag var faschinerad av tandkrämen som hade 3 olika färgsträngar när man pressade ut den på tandborsten. Morsan tjatade om en slogan från hennes tid: -hälsan för halsen -bronsol! som också också rockfolket i "Hej baberiba" sjunger i slutet av låten.

Men det som fascinerade mig mest var reklamen av tamponger. En blå vätska hälldes i ett högt glas. Sedan stoppades tampongen ner i glaset, och vips svällde den ut. Sedan vändes glaset uppochned och inget rann ut! Hemma testades givetvis detta, men inte med samma resultat, kanske beroende på dricksglaset?

Sen började filmen, men då var godiset slut.

Instamatic

När jag var liten fick jag en egen kamera. Det var en kodak instamatic. Jag var mycket förtjust över den. Den hade 3 lägen som man kunde vrida mellan: sol, moln, sol/moln blandat.



Notera "blixen" i paketet ovan. Blixtarna var externa och var små kuber som sattes i uppe i instamatiken. Den hade 4 blixtlampor. När en lampa blixtrat smälte den och blev lite vitknöglig på nåt sätt. Blixten roterade fram 90 grader när man vred fram filmen. Avtryckarknappen var orange. Blixten, med 4 liv, var alltså en lyxvara som man bara fick använda vid högtidliga tillfällen.

Oftas tog jag korten när vi var på semester, bland annat i Bulgarien 1977. Jag har ett kort där mamma tagit kort på mig när jag stod bredvid en sjörövare vid en gammal båt vid "sun slag briag" i Bulgarien. Jag tog även kort genom glasrutorna vid lejonen på eskilstuna zoo som blev överaskande bra. Kvalitén var oftast ok, men formatet var ju inte så festligt. Zoom och slutartid osv var på den tiden helt okända begrepp för "svensson".

Hål i bögörat?

Tro't eller ej, men när jag gick i mellanstadiet och var 10 år så blev det plötsligt poppulärt för oss killar att ta hål i örat. Jag tror att det var storasystrar som influerade sina lillebröder. Nåja, ett helt gäng killar och däribland jag gick och tog hål i örat. Jag gick med morsan till ett ställe i stan. Det sved till när hon tryckte till med håltången. Sen fick jag badda hålet med desivon (en blå vätska) på en bommulstuss, så att det inte skulle bli infekterat. Jag hade ett litet pärlörhänge med en blå kristall i. Det var mest dom "tuffa" killarna som tog hål i örat. Var man inte det, kunde man ju bli genom att ta hål tänkte jag nog då.

Till skillnad från tjejerna som hade 2 hål så tog killarna bara 1 hål, men vilket öra skulle man då ta hålet i? Det blossade upp en het debatt om vilket öra som var "bögörat". Det mest dominerande teorin var att höger öra var bögörat. Alltså skulle man ta hål i vänster öra, för annars kunde man räkna med att bli gravt mobbad. Men osäkerhet spreds och ibland var det vänster öra som gjordes gällande för bögörat. -Haha! han har hål i bögörat! kunde andra killar peka på en och skratta (som var avundsjuka).

Detta var tider då Bob Marley var poppulär, bla. med sin Buffalo soldier. Jag minns att jag hade ett haschlöv i örat. Varken dom gamla eller vi fattade vad ett haschlöv var för något, som tur var. Sen växte mitt hål igen, men det är en annan historia.

Mat vi minns

Nu när jag ändå varit igång med mattanterna och allt så tänkte jag ta upp och kommentera tidstypisk mat från 70-talet. Skolmaten var ju egentligen bara en äckligare variant av vad som serverades hemma. Vi som växte upp under denna tid var nog de sista att få uppleva rätter som dessa från Kajsa Wargs dagar.

Se här, en meny från forntiden att sända upp i rymden till framtida utomjordingar att förundras över:

• Kalops med fettklumpar i. Serveras med kokt potatis och inlagda rödbetor. Ibland var köttet så segt att att det växte i munnen och man fick i smyg-pluppa ut köttbollen i handlatan och gömma den nån stans.
  
• Dillkött. Lite trådigt kött som fastnade mellan tänderna i vit sås med en del gröna dillstrån i. Smakade surt och åts med potatis. Vem tillagar dillkött idag? -Jo mamma Findus förstås! (Se bild nedan)
  
• Makaronilåda. kokta makaroner med nåt jox som sen gratineras i ugn. Gärna som mysmat en fredag.
  
• Pepparotsgädda. Faktiskt en favorit, men gäddan inehöll mycket ben att få i halsen. Vit sås o kokt potatis till
  
• Struvor. Bakverk som man använder särskild tång till när man doppar den i flottyren. "Dit får ingen komma in, som ej kan baka struvor!" sjöng Povel Rammel i Semlons Gröna Dalar på TV.
  
• Chili con carne. Se där, det var det "exotiska köket" på den tiden! Men så värst mycket chili i var det ju inte, fast otroligt poulärt var det i alla fall.
  
• Sylta. Kalvsylta, pressylta -you name it! Gamla inälvor inpressat i dallrig salt gelé, som äts med torr potatis utan sås. "-Tack för maten, den var god. Hälften spydde, resten dog!"
  
• Stuvade morötter. Godare om det var mycket persilja i stuvningen. Vad äta till? -Potatis och stekt falukorv givetvis!
  
• Isterband. Stekt eller tillagad i ugn, serverad med gurksallad o kokt potatis. Smakade surt och innehöll stora broskkorn -Ugh!
  
• Stekt salt sill med stekt lök, mycket smör och potatis. "-stekt salt sill" sa förresten "Ernie" i barnprogrammet svenska Sesam.
  
• Blodpudding alias "radhuslimpa". Steks i ca 1/2 cm skivor olika hårt efter tycke och man har lingonsylt (krösamos) till.
  
• Slottstek med brunsås och kokt potatis. Söndagsmiddagarnas söndagsmiddag. Lite segt med fläskrand och åtnjuts med äpplemos till. Åtfinnes på olika vägkrogar även nuförtiden.
  
• Coctailbär inlagda i sockerlag med vispad grädde. Detta var paradefterätten gärna efter ovanstående söndagsmiddag.
  
• Fläsk med löksås. Inga kommentarer behövs. Se filmen "Elling" -Jag vaer helt inställte på fläsk o duppe!
• Smörgåstårta gärna med lättöl till. Klassikern när det skulle bjudas på stort. Ett lager leverpastej troligen standard, och sen majonäs och dill förstås.
• Köttfärslimpa tillagad i ugnen med brunsås och kokt potatis. Lite brun skorpa ovanpå. Sen skars den upp i skivor.
• Lövbiff med skysås lök och persiljesmör i såna där plastrullar man kunde köpa på konsum. Lördagsmiddag och ofta var det pommes till.
• Stuvade makaroner med riven muskot ovanpå. Köttbullar till.
  

sen om man var proggare åt man förstås även borsjt (rödbetsoppa) och linssoppa utöver ovanstående.

Flourtanten

Redan första veckan då jag började 1:an gjorde "flortanten", -för det var alltid en hon, entré i vårt klassrum.



Ofta brukade hon förbereda utanför klassrummet och rada upp dom små ljusblå kopparna på en plåtbricka med ett sanitärt papper från sjukvården. Sedan hällde hon i vätskan i kopparna i varierande mängd (vi brukade jämföra). Hon hade ett gammaldags mekaniskt tidtagarur som tickade som hon satte på 2 minuter. Det var tiden vi skulle gurgla och "tugga" runt flouret i munnen. Jag blev alltid så trött i kinderna för jag blåste alltid upp dom som en hamster. Det var i allafall en befrielse när det var över och man fick spotta ut flouret igen i koppen. Ibland kom fröken och samlade upp spottet på brickan. Man kände smak av loska i munnen på ett obehagligt sätt. Det var svårt att loska ut den sista resten i koppen ibland för det var lite slemmigt. Det droppade och slaskade på skolbänken som var täckt inuti med kalle anka papper.

I en salig luktblandning av flour, tuggad blyertspenna och RX-lim lämnade så flourtanten vårt klassrum, för att ånyo återkomma nästa vecka. -Nej! stöönade alla

Matan

Här i Spanien äter man fortfarande traditionell husmanskost. Inget är speciellt roligt kryddat, förutom med vitlök förstås (på 70-talet kände ingen i vår familj ens till att vitlök fanns). Finns krydda är det vitpeppar. Jag minns att vi i skolmatsalen under hela min skoltid bara hade vitpeppar och salt att välja på. En kompis till mig som var intresserad av matlagning då tog med sig ett litet eget set med kryddor. En barsk mat-tant kom givetvis och skällde ut honom! Nu här på ett av universitetets matsalar i Madrid kastas man tillbaka till sin barndoms skolbespisning. Ni skulle se inredningen som är som taget från folkets hus på 50-talet, där man "festat loss" med smörgåstårta och lättöl.

Vitpeppar! Till vaddå? Till kokt höns med ris och currysås, eller isterband, blodpudding eller leverbiff med lingonsallad? Jag såg nån show med Jonas Gardell i TV när han skojade om mandeltorsk, fantastiskt roligt! Fast, jag tyckte inte det var så äckligt ändå...



På väggen i matsalen hängde affischer om att man skulle äta upp maten och att man skulle tänka på barnen i Afrika. "Stålmannen äter potatis" var en annan affisch. Sammtidigt på TV gick barnprogrammet "Kroppen". Det var han som var förnuftig och han som bara ville busa och äta godis. Programmet fick givetvis omvänd effekt, eftersom man hejade på den busiga killen. Här fick vi lära oss kostcirkeln i alla fall! -man måste ta av "grönsaksbiten" också!

Vid soptunnorna stod ofast en av mattanterna utstationerade för att avslöja om någon försökte kasta mat. Oftast försökte man dölja med ett lass servetter, men det gick inte alltid tanten på -Aha! nu får du gå tillbaka till bordet och äta upp! Man serverade även sill till huvudrätt så där frammåt jul, då man kom hungrig från gymnastiksalen efter att ha tvingats lära sig dansa "Jenka", men mer om det en annan gång

Pekfinger-musik-pedagogik

Många som minns 70-talet talar nedsättande om "pekfinger-musiken". Jag å andra sidan tycker att det är helt fantastiskt att lyssna på sådan musik! Man skulle sjunga politiskt och ta ställning till allt:

Ingen kommer undan politiken,
den bestämmer hur du är,
Kampen mellan skilda klasser ger ett
samhälle dess karraktär.
Det finns inga individuella
vägar till ett bättre liv,
de förtrycktas framtid måste byggas
på gemensamt perspektiv

Grupperna som sjöng då var helt hängivna och trodde bergfast att revolutionen skulle komma när som helst. Gå gärna in på www.progg.se och kolla grupperna som dominerade proggen på den tiden. Idag får man vara glad om nån lite vagt antyder att "samhället har blivit kallt" eller nåt i den stilen. Nej, tacka vet jag raka rör som Nynningen sjöng i en låt skriven av Leif Nylén -Ingeting skrer mekaniskt:



När produktivkrafternas utveckling nått en given nivå,
och vi har lärt oss att fatta en smula mer än det var menat att vi skulle förstå.
Då hotas dom produktionsförhållanden som utgör samhällets bas.
Snart é det dags för dom där nere, att slå hela byggnaden i kras.

Det är fantastiskt att ryckas med i de stämmnings och ödesmättade sångerna som andas övertygelse av sällan skådat slag, i tex Knutna Nävars -I alla länder

Våra huvudstäder är Peking och Tirana
Där vajjar den röda fanan
Kring den kan vi alla samlas
och ingenting får stoppa oss

eller i Bella Ciao's -Någon har frågat mig:

När kriget började blev många av oss risplockerskor partisaner
Men vi hade inte gått upp i bergen bara för att jaga bort tyskarna och fascisterna
Utan för att utkämpa den sista striden mellen utsugare och utsugna
och sen begrava hatet för alltid!

Sen finns ju förstås den lite mjukare proggen som Hoola Bandola, men som också tar ställning men jag återkommer till det senare.